Absurt reglerad avreglerad mjölkmarknad

LEDARE. För en dryg vecka sedan presenterade EU-kommissionen ännu ett räddningspaket för mjölkproducenterna. Den svenska avregleringslinjen fick ännu en käftsmäll.

I EU saknas det mod att konsekvent genomföra marknadsanpassningar av mjölkproduktionen. Ändå genomfördes avskaffandet av kvoter för mjölkproduktion. Nu ser vi tydliga bevis på politikernas ångest, i form av nya stödpaket till Europas mjölkbönder, när branschen i stora delar är i kris. 

Givetvis skulle inte mjölkkvoterna ha avskaffats i EU, när man inte har det politiska modet att stå för konsekvenserna. Mjölkproduktionen ökar och mjölkpriserna faller. Mest ökar produktionen såklart  där produktionskostnaden är lägst. 

För svensk del är situationen på många sätt mycket problematisk. Både regeringen och LRF sitter i en båt de har svårt att hantera.  

Svensk mjölkproduktion var illa förberedd för en avreglering av kvotsystemet. Det som är positivt i detta sammanhang, är att en visserligen liten, men relativt övriga EU-länder stor andel av mjölkproduktionen i Sverige är ekologisk. Den ekologiska mjölken är ännu en nischprodukt som inte utsätts för varken världsmarknadens högsta vågor eller de inhemska marknadskrafterna fullt ut. Produktionen är skattesubventionerad och efterfrågan är till viss del skattedopad.

Merparten av de svenska mjölkbönderna sitter dock illa till. Vi har jämförelsevis höga produktionskostnader, bland annat på grund av skattetrycket och vi har politiskt beslutade nationella särregler som bidrar till vårt höga kostnadsläge. 

När EU lanserar det ena krispaketet för mjölkproduktion efter det andra, som ska implementeras nationellt, så blir det i Sverige helt absurt. Både den svenska regeringen och LRF är emot många av nödlösningarna som EU nu beslutar om. Senaste omgången pengar kan som vanligt nationella regeringar matcha med lika stort belopp som EU bidrar med. Men vår regering vill egentligen inte vara med alls. Självklart missgynnas svenska mjölkbönder härmed av EU:s stödprogram.

Såhär lät det 18 juli i Sveriges Radios Ekot:

– För oss är det viktigt att förändringen med en marknadsanpassning av EU:s jordbrukspolitik kan fortsätta, och att åtgärderna får en så liten marknadsstörande effekt som möjligt, säger Elisabeth Bakteman som är statssekreterare hos landsbygdsminister Sven-Erik Bucht.

Ekot skriver vidare:  Den europeiska jordbruksorganisationen, Copa Cogeca, menar att detta inte är tillräckligt, mer stöd behövs.På Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) i Sverige håller dock ordföranden Helena Jonsson med den svenska regeringen. Hon vill inte se mer stöd till europeiska mjölkbönder.

– Principiellt är det ju lite besvärligt att betala någon för att inte producera. Vad man nu än beslutar i EU-rådet, så uppmanar LRF den svenska regeringen att använda de redskapen som finns för att skapa så bra möjligheter för de svenska mjölkbönder som möjligt. 

Sammanfattat så har vi alltså EU-kommissionen och lantbrukarnas europeiska organisation (som LRF är medlem i), som har jätteångest över beslutet att avreglera mjölkproduktionen. Samtidigt har vi nationellt en regering och LRF som absolut vill vidhålla att avregleringen är bra. Detta trots att de svenska mjölkproducenterna tillhör de som är mest illa ute i en internationellt avreglerad marknad, på grund av sina höga kostnader. 

Helena Jonsson räddar upp sin ståndpunkt lite grann genom att konstatera att det är viktigt att regeringen maximalt utnyttjar de nationella stödmöjligheterna som EU-kommissionen nu medger. 

Det är absurt att både regeringen och LRF fortsatt lovordar avreglering på mjölkmarknaden, men inte samtidigt stenhårt driver en harmonisering av kostnaderna för mjölkproducenterna inom EU. 

Som det är nu försvagas de svenska mjölkproducenternas konkurrenskraft relativt producenterna i länder med mer jordbruksvänliga politiker, för var nytt stödprogram som EU-kommissionen lanserar. Det finns ingen framtid i att sitta med högst kostnader på en avreglerad marknad och sen dessutom missgynnas av skattefinansierade stödprogram som rullas ut över EU, men implementeras olika i var land. 

Sveriges regering och även lantbrukarnas intresseorganisation LRF går i otakt med sina europeiska kollegor på ett grundläggande plan. Varken regeringen eller LRF styr över marknadsförutsättningarna för Sveriges mjölkproducenter. Det är därför helt nödvändigt att både regeringen och LRF jobbar stenhårt för att Sveriges mjölkproducenter ska få samma kostnadsbild och samma marknadsstöd som övriga inom EU. Det styr nämligen regeringen över. Det är den enda framkomliga vägen för lilla Sverige i stora EU. 

Att som regeringen låtsas som att nationella särkostnader inte spelar någon större roll och högst motvilligt matcha andra länders marknadsstöd till sitt jordbruk, räddar inga svenska jordbruk.