Krav på arbetsrätt och antibiotika

Axfoods ställer själva krav på den thailändska kycklingen som finns i deras egna varumärken. De menar att situationen för migrantarbetare varit under lupp redan innan Swedwatch-rapporten, och att en hel del har förbättrats det senaste året.

Kristina Areskog Bjurling, Hållbarhetsansvarig varor på Axfood. Foto: Axfood

Axfood säljer cirka 850 ton kyckling från Thailand om året i form av olika produkter. Av den är det 30 ton som landar i Axfoods egna märkesvaror, EMV. När det gäller dem tar Axfood hela ansvaret för uppföljning, medan det är märkesleverantörerna (Findus, CP Foods och Norvida) som ansvarar för att deras leverantörer sköter sig enligt Axfoods krav.

Hög risk – mer kontroll

Thailand är ett av de länder som har störst riskprofil av dem som Axfood importerar från, då gäller det främst situationen för migrantarbetarna. Att branschen har problem med just detta har varit känt flera år, Axfood menar dock att det under det senaste året hänt mycket på den fronten.

Susanna Wadegård är chef för kvalitetsavdelningen på Axfood. Foto: Axfood

– Det är nog delvis på grund av Swedwatch-rapporten men även för att frågan har varit het under längre tid, berättar Kristina Areskog Bjurling, Hållbarhetsansvarig varor på Axfood.

Ett land med hög riskprofil kräver också mer kontroll. Axfood samarbetar med lokala NGO:s som jobbar för migrantarbetarnas rättigheter. Detta är för att missförhållanden inte alltid uppdagas vid en social revision. NGO-samarbetet är också något som Swedwatch rekommenderade till i sin rapport.

När det gäller Axfoods egna märkesvaror köper de in produkten av Geia, som i sin tur köper den av Thai union, som i sin tur köper kycklingråvaran av BRF. BRF har 73 gårdar som levererar till dem, men Axfood kräver att den kycklingen de köper enbart ska komma från de gårdar som BRF har i sin regi.

Arbetsförhållanden och antibiotika

Antibiotikafrågan lyftes när WWF gav kyckling från Thailand rött ljus på grund av oansvarig användning i sin köttguide. Men Axfood menar att de, redan sen tidigare, ställer egna krav på sina leverantörer och inte ser till landet i stort. Användningen ska vara dokumenterad, kontrollerad och ej ske i förbyggande eller tillväxtberfärmjade syfte.

– Vi skulle inte köpa köttet om vi inte säkrat upp det på rätt sätt. Vi tittar på underleverantörerna som är aktuella, inte på landet i stort utan bara dem. Kraven skickas till leverantörerna oavsett vilket land de kommer ifrån, berättar Susanna Wadegård.

I arbetet med att hitta en leverantör till EMV-kycklingen, ställer Axfood krav på bland annat arbetsförhållanden och antibiotikaanvändning. När det är gjort är det flera leverantörer som faller bort. BRF som levererar nu, måste kunna visa för Axfood hur de jobbar med frågorna, att de granskas av tredjepartscertifiering och hur revisionen går.

Rent praktiskt går det till så att BRF skickar sina dokument till en kvalitetsansvarig på Axfood. Efter granskning av dem görs en bedömning av leverantören. För att kontrollera att dokumentet redogör för verkligenheten, använder man sig av tredjepartsrevision på plats.

Susanna Wadegård som är chef för kvalitetsavdelningen på Axfood, menar att man även gör stickprov och har besökt leverantörerna i Thailand.

En garanti för att allt går rätt till kan man aldrig få. Men det är inte unikt för Thailand utan gäller alla länder. Det handlar om att ha ett systematiskt arbetssätt för att proaktivt motarbeta avvikelserna menar Axfood.

Katarina Johnsson
Katarina Johnsson
Tel: 070-003 98 07
E-post: katarina@ja.se

 

Artikeln publicerades onsdag den 26 oktober 2016

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste