Antibiotika: Den svenska modellen - en saga utomlands

I Sverige har vi en unikt låg antibiotikaanvändning inom djurhållningen. I England kallas den svenska modellen för ”The Swedish Fairytale” för att antibiotikaanvändningen är så låg.

Det menar forskaren och professorn Ulf Magnusson, som bland annat jobbar med FAO och andra globala aktörer med frågor som att minska användningen av antibiotika i djurhållningen.

70 procent till djur i USA

I många länder är användningen av antibiotika till djur större än användningen till människor. I USA går 70 procent av antibiotikan till djurhållning och i genomsnitt globalt går 50 procent till djurhållning. Samma siffra i Sverige ligger på 15 procent.

– De undrar hur vi har fått till det. I de rikare länderna oroar man sig för att produktiviteten ska gå ner om man minskar antibiotikaanvändningen och att det ska påverka exporten. I fattigare länder är kunskapen om resistens generellt sett väldigt låg. Där fokuserar man mer på tillgången på antibiotika och på kvaliteten, att den inte är fejkad, säger Ulf.

Handlar om inställning

Att reglera användningen av antibiotika behöver inte betyda att det faktiskt skulle ändras.

– Man kan ju ha hur mycket regler som helst, men det fungerar inte alltid, inte ens i EU. Vi har olika tolkningar gällande regler och det är en enorm spridning av hur man använder antibiotika inom EU.

I Sverige har det aldrig varit en konflikt mellan lantbrukare och regelverken.

– Det var ju bönderna själva som på 80-talet drev frågan att man det inte skulle ge djuren antibiotika i tillväxtbefrämjande syfte, det har aldrig varit en konflikt mellan regelverk och djuruppfödare här. Sedan hakade svenska veterinärer och forskare på.

Ulf berättar även att man inom undervisningen av veterinärer, länge har varit noggrann med att lyfta antibiotikan som en mycket speciell medicin som endast ska användas när den faktiskt gör nytta.

Förebyggande åtgärder

Det gäller att visa att en djurhållning med låg antibiotikaanvändning också fungerar.

– Det är viktigt att visa att vi har en god produktivitet, att vi kan hantera uppfödningen med lite antibiotika. När det gäller gris har vi exempelvis en bra produktivitet som är jämförbar med USA. En del brukar muttra om att vi inte har så djurtätt som till exempel i Holland som dessutom flyttar runt djuren mycket, något som ökar smittspridningen och därmed behovet av antibiotika.

I takt med att låginkomstländer moderniserar och effektiviserar sin djurproduktion, ökar också användningen av antibiotika.

– Man måste ha ekonomiska incitament och visa att man kan klara en låg antibiotikaanvändning i uppfödningen genom förebyggande åtgärder.