”Det viktigaste vi har är en bra tacka”

Karin och Bengt Ericson arrenderar Ekeby gård sedan 1988 av Eskilstuna kommun.
På gården lammar tackor både i januari och april. Det viktigaste är att tackorna mår bra och levererar och kan föda upp friska och bra lamm.

I dag finns det 220 tackor på gården. De flesta av tackorna är korsningar mellan Dorset och Finull och baggen är en renrasig Texel.

– Vårt största problem är inte att få fram slaktlamm, utan det är att få fram våra egna rekryteringsdjur. Så vi har köpt en del ettåringar, tackor som har lammat en gång, berättar Karin.

Totalt ligger rekryteringen på runt 25 procent, 18 till 20 procent från den egna besättningen plus en del inköpt.

– Vi har börjat ta fram livdjur som är korsning på korsning. Vi har våra korsningstackor av Dorset plus Finull, henne betäcker vi med en korsningsbagge Dorset plus Finull. Då får vi fram en bra tacka och så rekryterar vi efter ungtackorna. Första gången hon lammar, lammar hon med en korsningsbagge och inte med en texelbagge och får då förhoppningsvis en lättare lamning.

I år har de två nya korsningsbaggar från Norrby gård.

– Baggen ska se bra ut och stå bra på alla fyra ben. Men jag är mest intresserad av att han har en bra morsa. Jag vill ha en bra tacka.

Sex lamningar

På gården slaktar man i två omgångar.

En grupp lammar i januari och då siktar man på 150 lamningar. De djuren föds upp på stall och slaktas tidig vår. De flesta slaktas som dilamm med en slaktvikt upp till 15 kilo. Inga djur  från denna gruppen rekryteras, utan de är ämnade för slakt.

Resterande 80 lammar i april. De lammen får sedan gå på bete. Ur denna grupp sker rekrytering. De lamm som inte håller måtten slaktas från augusti till oktober.

Planen är att tackorna ska lamma sex gånger under sin livstid.

Första gången de lammar så lammar de i april. Sedan går på bete med lammen, vänjs av i mitten av sommaren, betäcks om och lammar i januari året efter.

Sinar och kommer igen

På gården har man knep och strategier för att styra om lamningen.

– Vi vänjer av lammen runt 15 juli. Tackorna tas hem till en hage med lite bete vid vårt hus, vi sinar dem rätt tufft och efter en vecka får de ett bra bete igen. De äter upp sig, kommer igen och när vi ser att de är på hugget släpper vi in dem i de befintliga betäckningsgrupperna, två veckor efter de andra. För då finns det redan tackor som brunstar där. Då brukar de komma i gång. Om det behövs använder vi också teaserbagge.

En del tackor lammar i januari varje år. När det gäller dessa är det väldigt viktigt att de inte kommer i närheten av någon vuxen bagge när det går ut på bete efter att lammen är slaktade. Avelsbaggarna åker på sommarvistelse en bra bit från gården.

Teaserbagge triggar

Den 15 juli tar Ericssons hem januaritackorna och kollar igenom dem. Samtidigt plockas även djur som varit på andra ställen hem. Det blir lite oroligt i flocken, vilket triggar dem att komma i gång i brunst. Karin och Bengt släpper dit teaserbaggen och då brukar tackorna stå uppradade vid staketet och vänta. Han går där sedan i 14 dagar.

Efter det delas de in i två grupper, med 80 i varje. Teaserbaggen tas bort och ersätts i varje grupp med tre Texelbbaggar i olika åldrar, för att undvika slagsmål.

Tackan gör jobbet

Tackorna på gården scannas och delas sedan in i grupper beroende på förväntad mängd lamm.

– En duktig tacka klarar tre lamm. Hon kan räkna och vet hur många lamm hon har och det gäller att maten ska räcka. Dessa djur får en stjärna i protokollet, säger Karin och fortsätter:

– Det viktigaste vi har är en bra tacka. Det är hon som föder upp lammen. Jag servar tackan, och ser till att hon får de bästa förutsättningarna. Men det är hon som gör jobbet.

När det gäller lamm vars mamma inte tycker att det är självklart att ta hand om sin avkomma är strategin att tackan först får en rejäl chans att ta hand om sina egna lamm. Nästa steg är adoption och försöka få någon annan tacka att ta hand om lammen. Funkar inte det så hamnar de i flaskavdelningen, där de föds upp med nappflaska och sedan med napphinkar.

I januari är det enkelt att föda upp flasklamm, men på våren när de ska ut på bete är det inte lika bra.

– Jag vill att de ska gå ut med en mamma som ska lära dem att beta och en massa andra saker som var vattnet är och vilket gräs man ska äta. Så då jobbar jag mer med att övertyga henne om att hon ska ta hand om alla sina lamm.

Dödligheten på gården ligger runt sju procent, vilket Karin tycker är för högt. Det är något som de jobbar för att bli bättre på.

Om gården inte hade varit en arrendegård eller legat så nära staden hade familjen byggt ett fårhus för 500 tackor. Men så är inte fallet.

– Vår lönsamhet bygger på att få fram så många lamm som möjligt till slakt. Vi kan inte hysa fler tackor, vi jobbar med det som vi har och försöker trimma det.