Peter Borring om livsmedelsstrategin

”136 sidor där det mesta faktiskt är örongodis för av politiker i 20 år hunsade företagare inom livsmedelssektorn” skriver LRF ordföranden i Östergötland, Peter Borring i en kommentar om livsmedelsstrategin på sin Facebooksida. Men han lyfter även ett par guldkorn.

Borring riktar sig främst till de som inte vill läsa hela strategin skriver han och kommer med spännande nedslag, både positiva sådana, samt av mer kritisk karaktär.

En inledande reflektion gör han i den spännvidd av åsikter som finns bland landets länsstyrelser. En annan fundering gäller den ökade viltstammen som inte lyfts mer trots att den hämmar produktionen. Han reflekterar även över att man väljer att gräva i jordförvärvslagen och arrendelagstiftningen:

”Hoppas att man har vett att göra lagom stora förändringar i så fall.”

Konkurrenskraft och lagstiftning

Följande formulering återfinns i strategin: "Regeringens långsiktiga målsättning för EU:s gemensamma jordbrukspolitik i de delar som rör livsmedelskedjan är enligt budgetpropositionen 2016 en avreglerad, marknadsorienterad och konkurrenskraftig jordbrukssektor styrd av konsumenternas efterfrågan samt klimat- och miljömål och där hänsyn tas till djurskydd”.

Om denna skriver Borring att djävulen ligger i detaljerna och att stycket i sig beskriver detta väl.

”Hur behåller man ett internationellt konkurrenskraftigt jordbruk som samtidigt fullt ut svarar upp mot konsumentens/skattebetalarens ambition om djur- och miljöhänsyn?” frågar han sig och utvecklar att vi redan vet att mer tvingande lagar och regler inte har fungerat.

Gällande avsnittet om konkurrenskraftiga villkor ser man tydligt spännvidden av åsikter inom exempelvis länsstyrelserna. Utredningens bedömning är att nationella beslut om produktionsmedelsskatter bör grundas på en analys av bland annat effekter på konkurrenskraften. Bedömningen stöds av några länsstyrelser, Konjunkturinstitutet, Konkurrensverket, Sveriges lantbruksuniversitet, Kemikalieinspektionen och flertalet av lantbrukets organisationer. Däremot stöds den inte av Länsstyrelsen i Jämtlands län, Svenska kyrkan och Naturskyddsföreningen.

Borring kommenterar det hela med att alla har rätt till sin egen åsikt, men att det är lätt att bilda sig en uppfattning på tyckande när man inte är beroende av verkligenheten för sin försörjning.

Bevarande av jordbruksmark

Ett positivt område som Borring lyfter upp gäller hanteringen av jordbruksmark där det i strategin bland annat står att ”Utgångspunkten bör vara att där Sverige har bra produktionsresurser för jordbruk bör dessa bevaras, brukas och utvecklas för att ta tillvara möjligheten till resurseffektivt brukande och god produktivitet."

Utöver det skriver regeringen att de anser att det är otillfredsställande att lagstiftningen inte tillämpas på avsett sätt när det gäller bevarande av jordbruksmarken och att det behöver säkerställas att hänsyn tas till jordbruksmarken i den fysiska planeringen (utbyggnationer av tätorter exempelvis reds. anm.).

Modern växtförädling

Borring skriver även att dörren för en mer nyanserad syn på modern växtförädling kanske öppnas, följande formulering får honom att se det positivt: "Vid godkännande av nya sorter på marknaden bör en bedömning göras utifrån varje enskild grödas samlade egenskaper och dess effekt på människors och djurs hälsa och på miljö, oavsett vilken växtförädlingsteknik som används" samt " En ökad tillgång till olika växtskyddsmedel behöver inte leda till en ökad användning av växtskyddsmedel utan det kan i stället handla om att uppnå en behovsanpassad bekämpning och möjlighet att undvika problem med resistens".

Avslutningsvis lyfter Peter Borring ett stycke som pekar på en utveckling av resurseffektivt jordbruk.

"Livsmedelsstrategin förutsätter ett kontinuerligt miljöarbete i jordbruket. Strategin kan ytterligare bidra till jordbrukets miljöarbete genom att främja en stärkt konkurrenskraft och förbättringar av resurseffektivitet. Åtgärder som höjer produktiviteten leder till att mindre resurser används för produktionen. En resurseffektivare produktion innebär ofta mindre miljöbelastning per producerad enhet”.

Se Peter Borrings inlägg på Facebook här.