När löftet om en mjuklandning förvandlas till en riktig krasch

DEBATT. Två år efter tillkännagivandet som ledde till slutet för mjölkkvoterna, den 31 mars 2015, finns fortsatt ingen skymt av hopp vid horisonten för mjölkproducenterna. Idag fortsätter majoriteten av mjölkproducenterna i Europa att sälja varje kilo mjölk med förlust. 

Joel Holmdahl och Torgny Östling från NOrdBruk - LaViaCampesina Sverige, skriver i denna debattartikel, att ett offentligt instrument för att reglera mjölkproduktionen behöver införas igen. Foto: Carolina Wahlberg
Joel Holmdahl. Foto: Privat

Lagret av mjölkpulver uppgår till 418 978 miljoner ton. Dessutom har våren kommit och snart släpps korna ut på ängarna, vi förväntar oss därför en betydande ökning i produktionen i Europa. Till detta måste tilläggas att förbrukningen av dryckesmjölk minskar i många länder i EU. 

Att gå i konkurs eller sälja sina gårdar är den enda vägen ut för tusentals producenter. I Spanien har tio procent (nästan 1700 stycken) av alla mjölkgårdar som fanns före avskaffandet av kvoterna försvunnit. I Sverige har motsvarande 13 procent (drygt 550 stycken) av alla mjölkbönder lagt ner under samma period.

Torgny Östling. Foto: Privat

Under tiden växer och sprider sig livsmedelsindustrin. Multinationella företag såsom Lactalis, som äger Skånemejerier i Sverige, stärker sin makt. I många länder i Europa försöker man genomföra industriella projekt av jättemjölkgårdar. I Frankrike finns det ständiga försök att bygga gårdar för att hålla 1 000 kor och i Spanien, i provinsen Soria, Kastilien och León, planeras det för jättegårdar med 20 000 kor.

Det beräknas att detta jätteprojekt ensamt kommer att förbruka mellan fyra och 6,35 miljoner liter vatten per dag och producerar 368 000 ton gödsel per år. Det motsvarar en befolkning på nästan 4,4 miljoner människor. Endast 44 gårdar av denna storlek skulle kunna producera all mjölk som producerades i Spanien under 2016. Då av mer än 15 000 små och medelstora mjölkgårdar.

Genomförandet av dessa projekt, och att tusentals familjejordbruk går under som en följd, underlättas genom avskaffandet av mjölkkvoterna. Denna avregleringspolitik är anpassad för storskaliga distributörer och mejeriindustrin, men är katastrofal för producenter och konsumenter.

Hittills har svaren på marknadens kris varit isolerade och individuella insatser, såsom frivilliga minskningar, frivilliga uppgifter om ursprunget för mjölk, tillsammans med nationella stödåtgärder. Men eftersom det bara finns en marknad inom EU, är de positiva effekterna av dessa initiativ ytterst marginella.

Endast återupprättandet av ett offentligt instrumentet för att reglera produktionen, att begränsa utvecklingen av stora gårdar och förhindra genomförandet av dessa jättegårdar kommer att kunna bromsa förstörelsen av den europeiska mejerisektorn och bevara kvaliteten och hållbarheten i vår produktionsmodell.

Joel Holmdahl och Torgny Östling
NOrdBruk - LaViaCampesina Sverige

Källa: ECVC (European Coordination Via Campesina) samt SCB

 

 

Artikeln publicerades måndag den 10 april 2017

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Relaterat

Senaste

Proppen kanske inte var en så dum idé?

Krönika: Första gången jag fick höra ordet ”agronom” var när min mamma berättade att de hade ”proppar” som jobbade på gården. De utbildade sig alltså till agronomer och gjorde den obligatoriska ”proppen”. Jag har hört många olika historier genom hela min uppväxt om när dessa proppar bodde på gården och hade diverse olika idéer för sig. Men nu finns inte proppen längre och därmed har det lämnat ett tomrum, eller är det kanske en kunskapslucka? 

Kommentera