Varnade för vattenbrist för 16 år sedan

Förra året skrev vi om vattenbristen på Öland och hur man försökte stötta upp med en ny vattenledning och vattentransporter över bron. Hos lantbrukaren Johan Åhlund, som varit drivande i vattenfrågan, tog vattnet i år slut för första gången en månad tidigare än året innan.

Johan Åhlund är en av dem som engagerat sig mycket för vattnet till lantbrukarna i Mörbylånga kommun. Han har varit LRF-ordförande och nu är han med i Centerpartiet. Anledningen till att han vill engagera sig är för at kunna påverka.
– Du kan inte gå hemma och vara förbannad, det hjälper inte ett dugg, säger han. Foto: Carolina Wahlberg

I år tog det slut i februari istället för mars. Men Johan är dock lyckligt lottad med både kommunalt och egen brunn. Han kan lätt byta mellan. Men så mycket som möjligt använder han den egna brunnen.

I år fick Johan själv slut på vatten i sin brunn, en månad tidigare än förra året och under vecka 20 sinade den första brunnen hos en lantbrukare på östra sidan. Men här kunde djuren släppas ut på bete, så det löste sig.

Johan tog över den arrenderade gården, Blåvi Vickleby prästgård, av sin far 2011 och bedriver i dag nötdjursuppfödning och växtodling.

I omkring fem år har han varit LRF-ordförande i Mörbylånga kommun, men för en tid sedan lämnade Johan sitt uppdrag, men håller fortsatt i vattenfrågorna. Problemet med vattnet på Öland såg LRF-kommungruppen där Johan ingick redan runt år 2000. Men ingen på kommunen lyssnade. Det skulle bli fler besök och fler döva öron innan det blev en reaktion 16 år senare.

– I februari 2016 stod det i tidningen att de hade fått en aha-upplevelse, det finns inget vatten i kommunen. Men det hade vi ju sagt till kommunen flera gånger, säger Johan.

Worst case scenario

Johan började ligga på kommunen om att det behövdes åtgärder för att lösa situationen, men fick inget gehör. Istället gick han till länsstyrelsen och då tog det fart.

För runt ett år sedan bildades en vattengrupp, där Johan kom att bli ansvarig för lantbrukarna i Mörbylånga kommun. Gruppen började kartlägga hur mycket djur det fanns på ön och titta på olika lösningar för hur vattnet skulle kunna distribueras. Gruppen sökte även och erhöll pengar för att kunna börja mäta brunnarnas nivå för att föra statistik över dem.

– Vi jobbade efter grundinställningen att vattnet kommer att ta slut för alla, även om vi visste att det nog inte skulle bli så.

I samband med detta involverades även Borgholms kommun. Även om de i sin kommun aldrig varit lika otrygga då det har ett bättre kommunalt nät än Mörbylånga, som har fler enskilda brunnar.

Kommunen stöttade

– I vattenlagen finns det inget som säger att kommunen måste se till att djuren har vatten, utan det är min uppgift. Men de visade en välvilja att ställa upp med vatten om det hände något, berättar Johan.

Vattengruppen hittade ”bag-in-box” liknande påsar på 26 till 27 kubik som ett sätt att hjälpa gårdar utan vatten. Förra sommaren var det en gård på östra sidan som fick helt slut på vatten och där hjälpte kommunen till och betalade frakten av detta, men lantbrukaren stod för vattnet.

Men i år blir det annorlunda.

– Kommunen kommer inte att bekosta någon transport av vatten till lantbruket i dagsläget. Men de har lovat att ta vattenprov och ställa dit en pump, så att vi kanske kan hämta vatten i stenbrottet i Grönhögen. Sedan är det upp till varje bonde att lösa det. Det kan bli dyrt, men visst, det är billigare än att ta det från Kalmar eller Mönsterås.

Men i och med att många av de som befinner sig i riskzonen är mjölkbönder i Arla, måste vattnet hålla livsmedelskvalitet, därav vattenprover och diskussioner med Livsmedelsverket. I skrivande stund är inget klart.

Enligt Johan påstår Mörbylånga kommun att de kommunala täkterna kommer att räcka i år, förutom kanske till någon enskild brunn som tar slut.

– Den första brunnen tog slut i går (17 maj reds. anm.) jag tror inte att det är den sista. Men jag hoppas att kommunen har rätt, det vore det allra bästa, men jag tror inte det.

Hur har lantbrukarna haft det under året?

– Först blundade alla och ville inte se problemet. Sedan blev det en oro. Vissa områden fick dåligt med regn hela sommaren, så de hade ont om gräs och foder också. Och vattnet tog slut i de grävda brunnarna i sjömarkerna, så en del fick ta hem djuren för tidigt för att kunna ge dem vatten och foder, då belastade det brunnen hemma hårdare.

Hur ser vattenläget ut i dag?

– Det sjunker i brunnarna.

I fjol mätte de var fjortonde dag när det var som allvarligast. Nu är det mellan tre till fyra veckor mellan mätningarna. Vid mätningen i april, var det en av brunnarna som nästan hade samma nivå som 1 juli 2016 och 21 dagar senare den 15 maj hade många av brunnarna sjunkit 20 till 30 centimeter.

– Det är oroväckande för det sjunker även i de brunnarna där inget tas ur. Kommunen anser att de har bättre nivåer i sina vattentäkter, och det kanske de har. Men vi finns ju några utanför det kommunala. Och det är dem man får slås mest för!

Hela landsbygden

Mörbylånga planerar ett nytt vattenverk i Mörbylånga som beräknas vara klart 2019. Där de bland annat ska rena bräckt vatten från brunnar som de borrat nära kustremsan och vatten från livsmedelsindustri. (Läs mer i notis bredvid reds. anm).

– Det är jättebra och kommer att rädda det kommunala vattennätet, men det är jättedåligt utbyggt på Öland. Det finns många på östra sidan som inte har kommunalt vatten.

I stället önskar han ett avsaltningsverk mellan Triberga och Norra Möckleby på östra sidan där det i dag inte finns kommunalt vatten, likt det som Borgholms kommun gjort.

– Men i Mörbylånga kommun är de för fega. De vill ha både hängslen och livrem och gärna någon som håller upp det ändå. Avsaltning är inga problem, det finns i hela världen, 70 procent av Israels befolkning dricker avsaltat vatten. Varför skulle inte vi kunna göra det på lilla Öland?

– Vi behöver inga skolor och annat om vi inte har vatten. Det är bättre att lägga pengarna på det, så kan hela landsbygden leva.

Johan tycker att kommunen bara satsar på redan etablerade områden på ön.

– Men det blir ingen nyetablering på andra sidan, i och med att det inte finns något vatten och avlopp. Det går hand i hand. Ibland får man göra investeringar som inte lönar sig direkt, utan som kanske lönar sig på fem eller tio år. De vill att allt ska vara bra på tre år. Men det är inte många sådana investeringar jag gör.

Dämma upp

Som lantbrukare tror Johan att man måste börja tänka om lite när det kommer till dikning. Ölands vattenråd, LRF och Länsstyrelsen har tagit fram en folder om att dämma upp, till exempel genom 30 till 50 centimeter i olika trappor, så att du håller vattnet längre. En del har testat, men Johan tror att det måste till ännu mer tankeverksamhet kring de här frågorna och tyvärr finns det ingen metod som passar för alla.

Regionförbundet och länsstyrelsen tittar även efter nya våtmarker och sätt att spara vatten. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB har också gått in och scannat efter vattenreserver. Den 28 mars kom ett delresultat, nästa kommer 2018. Preliminärt har de hittat vatten på några ställen.

– Men jag tror inte på det. Om du sänker vattennivån fem meter till, då är jag orolig över vad som händer med naturen. Men de säger att det planar ut, men jag ser inte det som någon fulländad lösning, utan jag tror det är en tillfällig lösning som gör att vi klarar oss fem till tio år till.

Visa allvar

Sedan 1 maj är det bevattningsförbud på hela Öland.

– I fjol sparades 20 procent av vattnet på sommaren och ändå har vi aldrig haft så mycket turister som förra året. Det är häftigt! Så vi hoppas att det slår igenom i år också.

Han menar att det är viktigt att kommunen visar att det är allvar, annars blir det inte samma effekt.

– Vi måste vara rädda om det vatten vi har.

Sticka ut hakan

Johan älskar att engagera sig och i och med vattenbristen fick han även upp ögonen för lokalpolitiken genom Centerpartiet.

– Det måste in mer företagstänk i kommunerna. Det sitter för mycket folk i fullmäktige som inte har det. I hemtjänsten jagar man minuter och sekunder, men sedan när det är fem gubbar från tekniska ute och gräver, så tittar fyra på och en gräver. Det är skandal!

Johan är öppen för att komma med på listan och är inte rädd för att sticka ut hakan.

– En politiker sa till mig, du får inte vara så tuff, då blir du lätt utkastad. Om jag nu går med och de väljer mig, då väljer de mig just därför att jag gör det, inte för att jag ska hålla med dem. Blir jag utkastad har jag jobb hemma ändå, så det skiter jag fullständigt i. Det håller jag fast vid.

Blåvi 

Var: Vickleby, Öland

Arrendator: Johan Åhlund

Anställda:  Per Engman, Markus Borrhed, Erik Andersson och pappa Lennart. Samt ett bra samarbete med grannen Rune Åstrand.

Verksamhet: 70 dikor, 250 mjölkrastjurar, växt­odling och entreprenad

Carolina Wahlberg
Carolina Wahlberg
Tel: 019-16 61 35
E-post: carolina@ja.se

 

Artikeln publicerades måndag den 05 juni 2017

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Relaterat

Senaste

Vem bestämmer vem det är som har rätt att vara bonde? 

Krönika: På 60-talet premierade lantbruks­nämnden ett urval av gårdar som kunde få bidrag för investeringar samt låga räntor på sina lån. Dessa gårdar rustades upp i koncentrerad rationalisering (KR) medan granngårdarna många gånger fick stänga ladugårdsdörrarna och arrendera ut marken. Efter inträdet i EU, blev betesputsen ett verktyg för att den bortvalda bonden fortsatt kunna ha kvar marken och ta igen jordbruksstödet. Vilket har lett till ytterligare svårigheter i norrländska bygder att utvidga produktionsgårdarnas arealer. 

 

Kommentera