Reseskildring: Tre mjölkgårdar i Argentina

Mjölkproduktionen i Argentina kan se ut på flera olika sätt. Här skildrar Anna Jarander som jobbar på Lely sina upplevelser från tre studiebesök på argentinska mjölkgårdar. 

På Pampas 60 mil sydväst om Buenos Aires, ligger det lilla samhället Treinta de Agosto, namngivet efter dagen då det första tåget kördes i Argentina, den 30 augusti 1857.

Runtomkring breder vidsträckta fält ut sig med soja, majs, solrosor och betesvallar. Liksom de flesta byar i området är Treinta de Agosto helt uppbyggd runt det omkringliggande jordbruket. 

2016 var inte bara ett svårt år för mjölkproducenterna i Europa, utan även i Argentina. Både översvämningar och extrem värme bidrog till att mjölkinvägningen minskade med elva procent jämfört med föregående år. Dessutom var mjölkpriset nere så lågt som 2,60 pesos vilket motsvarar 1,46 svenska kronor. I dagsläget är priset uppe på 5,50 pesos, motsvarande 3,19 kronor. 

Konkurrerar med soja 

Sojaodlingen är en stor konkurrent till mjölkproduktionen i området och driver upp priserna på marken. Rika investerare satsar pengar på soja även om staten lagt höga exporttullar som numera delvis begränsat sojaodlingen. För mjölkbönderna är det svårt att ha råd att köpa mer mark, det är oftast arrende som gäller om man vill utöka sin produktion. 

I motsats till EU ges inga stöd till jordbruket utan det är marknaden som styr produktionen. Den soja och majs som odlas är genmodifierad och sprutas med glyfosat mot ogräs tre gånger i växande gröda. Då det är mycket lätta sandjordar i området tillämpas ingen jordbearbetning, utan efter tröskning sprutas istället fälten med det i Sverige sedan länge förbjudna ogräsmedlet parakvat, innan man sår på nytt. Cancerfallen ligger högre än normalt och invånarna i samhället undrar om bekämpningsmedlen kan vara en orsak till detta, men det är svårt att få myndigheterna att tillsätta en utredning.  

I trakten finns det fyra till fem mejerier att leverera mjölken till. Flera av gårdarna har gått samman och tar hjälp av en förhandlare som en gång i månaden omförhandlar mjölkpriset mot mejeriet. Som ersättning tar förhandlaren en procent av mjölkintäkten. Det förekommer även splitleveranser till de olika mejerierna där priset på mjölken avgör hur mycket råvara man väljer att leverera till respektive mejeri. 

Intensivt med holstein

De flesta mjölkgårdar i Argentina bedriver en intensiv produktion där Holstein är den dominerande rasen. Korna utfodras med stor andel ensilage och kraftfoder i foderstaten även om bete används till lågmjölkare, sinkor och ungdjur. 

Sebastian Cergido, 28 år, visar oss med stor stolthet runt på familjens gårdar La Ponderosa och Don German. Här driver han, tillsammans med sin far, bror och farbror en intensiv mjölkproduktion med 1 450 kor, 5 500 ha växtodling och 45 anställda.  De är i stort sett självförsörjande på foder, 90 procent av vad korna äter odlas på gården. Korna brunstsynkroniseras inför seminering och kalvar från mitten av februari till mitten av november, därefter görs ett uppehåll under de varmaste sommarmånaderna.

Årsavkastningen ligger runt 11 000 kilo och korna delas in efter hur mycket de mjölkar. De mest höglakterande korna mjölkas tre gånger per dygn och fodras med fullfoder i en feedlot. Sebastian berättar att de funderar på att sätta in robotar för att slippa den tredje mjölkningen av de högmjölkande korna. Än så länge finns det bara två till tre gårdar med mjölkrobotar i Argentina, men fler är på gång.

Nya Zeeland som förebild 

Som motsats till den intensiva produktionen börjar fler titta på en mer extensiv mjölkproduktion. Ett par som fastnat för den modellen är Carolina Chiapello och Lucas Alassio, båda utbildade veterinärer. De driver sedan år 2000 gården La Alianza med 700 mjölkkor. Carolina och Lucas började som sharemilkers men är nu delägare i ett bolag med fyra ägare. De arrenderar marken och hyr in en del av korna. Som hyra betalar de tio procent av vad korna producerar. 

Gården drivs med nyzeeländsk mjölkproduktion som förebild. Korna är korsningar mellan jersey och nyzeeländsk holstein friesian, så kallad Kiwi cross. Det ger små kor med höga halter, fem procent fett och fyra procent protein. Korna kalvar koncentrerat i februari – mars och sinläggs i december. Medelavkastningen ligger på 22 kilo mjölk. 

Ett mål är att göra produktionen så arbetseffektiv som möjligt, därför prövar Carolina och Lucas nu att mjölka förstakalvarna samt kor med god juverhälsa endast en gång om dagen. De äldre korna mjölkas två gånger per dag. Som längst går korna två kilometer för att komma från betet till mjölkstallet. 

SRB -på Pampas 

Sedan 30 år tillbaka har Elisabeth Avendaño avlat på renrasiga SRB och de utgör huvuddelen av de 390 kor som finns på gården San Felix. Ett 25-tal fjällraskor finns även i besättningen. De svenska raserna hävdar sig bra i det varma klimatet. Vid den senaste värmeböljan var det flera holsteinkor som dog på en av granngårdarna men SRB-korna på San Felix klarade sig med enbart sänkt avkastning. Idag drivs gården av Gustavo Avendaño, men Elisabeth är fortfarande involverad i avelsarbetet. 

På gården är linjen att arbeta med en avkastning på 7000 till 8000 kilo mjölk per ko och år samtidigt som foderkostnaderna hålls nere genom billigt foder där även nio till tolv kilo torrsubstans bete ingår i foderstaten till alla kor. Livslängden på korna är hög, närmare fem laktationer i snitt, och besättningen har flera kor med tio kalvningar eller fler.

Antibiotika i fri tillgång

I Argentina används inga tillväxthormoner i vare sig mjölk- eller köttproduktionen. En stor skillnad mot Sverige är däremot att det inte behövs några recept för att köpa antibiotika utan man tar hem det som behövs till gården. I apoteket finns det mesta att köpa. Terramycin i halvlitersflaskor står bredvid Baytril, Imizol och Estrumat på hyllorna och den som sköter korna bestämmer vilka som ska behandlas. 

Även om Sveriges lagar och regler kring djurhållning och växtodling kan tyckas begränsande och i vissa fall onödiga så känns, efter ett besök på Pampas, inte alltid motsatsen som ett bättre alternativ. De argentinska mjölkbönderna står inför en hel del utmaningar framöver när det gäller hur man ska hantera både användningen av antibiotika och sprutmedel för att få ett hållbart jordbruk i framtiden.

Anna Jarander