Utmaningen – bättre stallklimat
Ammoniak och ventilation är en utmaning för värphönsbranschen. Vreta Kluster och Linköpings universitet jobbar nu med att ta fram en digital modell över ett stall för att förutse och testa olika luftflöden och scenarier, allt för en bättre stallmiljö.
Hur man får till den bästa ventilationen och hanterar ammoniaken i ett fjäderfästall är ett relativt outforskat problemområde. Det är något som äggproducenten Erik Wilhelmsson kan skriva under på.
– Vi har jättebra luft på sommaren, men på vintern har de flesta gårdar mer eller mindre problem. Det är svårt att veta vilka åtgärder som är de bästa. Vi gör många saker, men vet inte exakt vad som gjorde att det blev bra igen, säger Erik, på Täljestad lantbruk.
Det är ett av hans stall som kommer att stå modell för det digitala stallet. Ventilationen i stallet är ett undertrycksystem, vilket är det vanliga i branschen.
– Vi sprutar in luften i två rader. Från mitten och ner utmed långväggarna. Och sedan upp igen, berättar Erik.
Stallet är extra högt, med en takhöjd på runt 5,5 meter. Detta på grund av att byggnaden tidigare rymde ett högbeläggningssystem i två våningar. Takhöjden ger bra luft och bra ljus, men rent produktionsmässigt hade Erik hellre haft ett lite lägre och längre stall, för att få in fler djur.
Utbrett problem
Bakgrunden till allt är ett projekt där Malin Alm, projektledare på Vreta Kluster och Max Jamieson, energirådgivare på HIR Skåne, utvärderade en ny typ av digital ammoniaksensor som jämfördes med traditionella mätinstrumentet.
Att både hantera och mäta ammoniak på ett bra sätt är utmanande, men den nya sensorn visade sig fungera väldigt bra.
– Vi har haft två ammoniakmätare i två olika stallar. Medelskillnaden mellan den nya digitala sensorn och den traditionella metoden med reagensrör har varit ungefär 0,4 - 0,8 ppm, vilket är väldigt lite. Statistiskt sett är det ingen skillnad, säger Malin.
Djur och personal
Gränsvärdet för ammoniak i Sverige ligger på tio ppm, jämfört med ett gränsvärde på 25 ppm i andra länder.
– Anledningen till att det finns ett gränsvärde är att det påverkar djurens hälsa och det är inte heller bra för människor, säger Malin.
Med hjälp av den nya ammoniaksensorn som nu finns installerad i Eriks stall, kommer ammoniaknivåerna lättare kunna registreras och läggas in i den digitala modellen, vilket inte varit möjligt tidigare. Erik har sedan tidigare en traditionell mätare med reagensrör för att ibland kontrollera ammoniaknivåerna och djurskötaren Anna Davidsson känner också av om det är mer ammoniak än vanligt, då hon jobbar i tre olika stallar.
– Jag har alltid på mig mask och glasögon. Men ibland om man bara ska hämta något och inte ha på sig masken, känner man direkt om det är mycket ammoniak. Djuren ska ändå vara där inne länge, så det gäller att det sköts, säger Anna.
– Jag skulle inte koppla in sensorn till ventilationssystemet och bara låta den köra. Man behöver i så fall övervaka ordentligt. Foto: Malin alm
DIGITAL simuleringsmodell
I och med det första projektet fick Malin och Max bekräftat att ventilation och ammoniak är ett utbrett problem i branschen. Därför ville de ta det vidare. Malin kontaktade Linköpings universitet (LiU) och presenterade det första projektet och pratade om andra utmaningar, vilket väckte intresse.
– Vi jobbar med flödesproblem så som ventilation och värmetekniska problem, säger Roland Gårdhagen, universitetslektor på avdelningen för mekanisk värmeteori och strömningslära på LiU, som blivit en del av projektet.
Vid Jordbruksaktuellts besök var forskare från LiU på plats i stallet på riktigt för första gången, för att samla på sig så mycket information och fakta som möjligt till modellbygget.
– Det handlar om att göra en simuleringsmodell av miljön inne i stallet. Ett digitalt stall, så att man kan räkna i princip hur förhållandena ser ut inne i stallet, helt och hållet i datorn. Då kan man utvärdera olika scenarier, vad händer om man blåser mer, blåser från ett annat håll, var sprids värmen som genereras där och där, säger Roland, som under tjugo veckor kommer att handleda Mailen Chifwa, en masterstudent från Zambia i projektet.
– Det som är problem på vintern är att det kan vara tio plusgrader på dagen och sedan 15 minus på natten. Ventilationen hänger inte riktigt med. Den har svårt att parera de kurvorna, säger Erik.
Andra stalltyper
Mailen kommer att testa olika metoder och inställningar i modellen. Tanken är att testa en sak i taget och när den fungerar kan man lägga på ytterligare saker. En utmaning blir djurens påverkan och hur de ska placeras i modellen. När exjobbet är klart är tanken att det ska gå att bygga vidare på modellen, genom andra projekt. Bland annat genom en projektkurs i höst.
I detta projektet ligger fokus på värphönsstallar. Men liknande ventilationsproblem finns även i till exempel grisstallar och förhoppningen är att modellen ska kunna appliceras på andra stalltyper.
– Modellen kan se rätt lik ut. Verktygen blir de samma och man kan återanvända ganska mycket. I början blir det mycket metodutveckling, men vart efter man ser att det fungerar blir det lättare att överföra, säger Roland.
Verktyg och hjälpmedel
Projektet finansieras av Stiftelsen Lantbruksforskning och projektansökan är skriven ganska öppen, då man inte vet exakt hur långt man kommer att komma i projektet i steg ett. Planen är att söka ytterligare medel allteftersom. Men det finns så klart ett större övergripande mål.
– Målet i framtiden är att det ska kunna bli ett verktyg som kan användas som rådgivningsunderlag, säger Malin.
Erik är positiv inför det nya projektet och han hoppas att det i framtiden kan vara ett hjälpmedel inför till exempel ett nybygge.
– Jag tror att många kommer att ha nytta av det. Man har ofta en idé om vad som kommer att fungera. Men på det här sättet kan man stoppa dit en fläkt digitalt och se vad som händer, säger han.