Torkstödet: I otakt med samtiden

Den kombinerade torkan och värmeböljan i Sverige i somras uppskattas ha gett jordbruksföretagen ett tapp i produktionsvärde på 10 miljarder. Till det kommer kraftigt ökade kostnader för djurfoder. Regeringen beslöt om 400 miljoner kronor i krisstöd till får-, nöt och komjölkproducenter. Nu ska nästa krisstöd om 736 miljoner kronor fördelas. Jordbruksverkets förslag till fördelningsmodell, som stöds av bland annat LRF, är helt orimlig.

Jordbruksverket har på regeringens uppdrag kommit med förslag till fördelningsmodell. Eftersom det första krisstödet bara gick till djurhållare är målet att krisstöd två även ska komma växtodlingsgårdar till del.

Två förslag läggs fram, där Jordbruksverket själva föredrar förslag nummer ett. Det första förslaget är en fördelning av pengarna baserad på förbrukning av fossil diesel under 2018. Jordbruksverket ”bedömer att dieselanvändningen kommer att ge en fördelning som speglar företagens ökade kostnader i år. Även de företag som fått en lägre intäkt på grund av minskad skörd kommer genom förslaget att få del av pengarna.”.

Djuruppfödare och grönsaksodlare, som kan förmodas ha använt lite fossil diesel, ska i förslaget kompenseras lite extra genom att en del av pengarna ska fördelas genom utvecklingsprojekt riktade till produktionsgrenarna fågel, ägg och frilandsodling av grönsaker. Inriktningen på utvecklingsprojekten ska vara att förbereda företagen inför liknande extrema vädersituationer i framtiden.

Förslaget till fördelningsmodell hör till det mer absurda jag sett. Det slår orättvist, det skickar fel signaler och utformningen kan hållas emot branschen i framtiden.

För Jordbruksverket har 2018 utvecklats till ett pinsamt år. Utbetalningarna av ersättningar fungerar alltjämt inte, verkets grovt felaktiga skördeprognos kan ha berövat branschen chansen till mer krisstöd och har skapat onödiga problem i marknaden. Nu föreslår man att krisstödet ska baseras på fossil dieselförbrukning och handläggas av Skatteverket.

Krisstödet är i huvudsak är ett politiskt utspel, som visar på god vilja och ger visst fokus på problemet från resten av samhället. Det är viktigt att välja en fördelningsmodell som är någorlunda rättvis, är politiskt gångbar och i någon mån går i linje med aktuella frågor i samhällsdebatten.

Att använda förbrukningen av fossil diesel som fördelningsmodell är ett politiskt självmord. När vi har byggt upp samhällets förtroende, fått reklambladen till konsument att mest marknadsföra svenskt kött, så är det inte okej att fördela skattepengar efter förbrukning av fossila bränslen. Med ett sådant förslag diskvalificerar Jordbruksverket sig från klimatdebatten och drar med sig jordbruket i smutsen.

Det enda positiva med förslaget är Jordbruksverkets nyvunna självinsikt att de, trots hundratals miljoner i investeringar i IT-system för att hålla reda på varenda djur och åkerlapp ner till sista decimalen, inte klarar att hantera ett så pass enkelt stöd som detta krisstöd, utan vill förskjuta hanteringen till Skatteverket. Även en övergångsregering ska se det absurda i detta och omedelbart vidta åtgärder.

I jordbruket ska samverkan uppmuntras. Det finns också ett intresse från samhället att uppmuntra specialisering, till exempel att den som är bäst på att föda upp grisar gör just det och att den som är bäst på att odla foder gör just det. Förslaget som nu läggs straffar den som specialiserat sig på djuruppfödning. Det straffar också den hårt som hyrt in granne eller maskinstation för körslor. Det är djupt olyckligt.

Den som, trots den av staten tillämpade bestraffningen av biobränslen i jordbruket, valt att använda förnybart bränsle föreslås bli utan krisstöd. Det är helt orimligt och kan komma att användas mot branschen i framtida debatter.

Investeringsstöd och småpåsar med pengar till branschföreningar ger ingen kortsiktig nytta på gårdsnivå. Det förtar därigenom legitimiteten för krisstödet, som ska vara en akut hjälp. Det är därför fel väg att gå.

Regeringen måste omgående återremittera frågan till Jordbruksverket och ställa högre krav på verkets nya generaldirektör och nyinstiftade styrelse. De verkar nu ligga mycket långt från både verkligheten i branschen, samhällets värderingar och politiken.

Här krävs ett nytt förslag där dieselskattemodellen inte ingår, där myndigheten själv tar ansvar för hanteringen och krisstödet inte fördelas i små goodwill-påsar till branschföreningar. Krisstödet ska direkt till gårdarna.

Det är en gåta varför LRF ställer sig bakom Jordbruksverkets förslag. Varför inte branschföreningar är mer kritiska är likaså förvånande. Det ligger inte i medlemmarnas intresse att se mellan fingrarna med myndigheters oförmåga och legitimera en så orättvis fördelning av skattemedel, på ett sätt som dessutom riskerar smitta jordbrukarna med en orättvis bild som ”fossil-kramare”.
 

Stefan Ljungdahl

Artikeln publicerades onsdag den 21 november 2018

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste

Nya landsbygdsministern behöver tillföra tillit och dialog

En ny landsbygdsminister är på plats med uppdraget att jobba vidare med livsmedelsstrategin. När jag frågar mina medlemmar, lantbrukare och livsmedelsföretagen om de hittills har upplevt effekter och resultat från livsmedelsstrategin blir svaret att det har gått åt motsatt håll. Vad är det för fel som sker på vägen? I många fall är de uppsatta målen till branschens fördel. Men administration och byråkrati försvårar, kontrollavgifterna ökar och tilliten är mindre eller i princip noll enligt de lantbrukarne och företag som jag för dialog med.

Kommentera