Om att svälja kameler

Det finns som alla vet ett gammalt vedertaget ordspråk som lyder ”att sila mygg men svälja kameler”. Det finns få områden detta går igen så ofta som när det gäller brukandet av naturen och naturresurshantering. Under mina snart fem år som student på Ultuna har jag på nära håll bevittnat detta faktum på orimligt många håll.

Vi ser det när det gäller det småskaliga kustnära yrkesfisket som sakta men säkert dör ut längst med våra kuster samtidigt som internationella trålare tillåts dammsuga haven och förstöra bottnarna på våra gemensamma hav.

Inom skogsbruket ser nu en närmast hatisk kampanj mot vårt klövvilt där skogsbolagen ivrigt påhejade av Skogsstyrelsen vill få allmänheten att tro att viltet på något sätt är ett hinder mot ett fossilfritt samhälle. Detta samtidigt som Skogsstyrelsen själva lägger död hand och omöjliggör skogsbruk på enorma arealer där markägare fråntas sin ägande och brukanderätt. Vi ser just nu även ett enormt utbrott av granbarkborre som förstör värden för enorma summor på grund av bristande skogsskötsel.

Inom lantbruket och livsmedelsproduktionen ser vi det i form av interna bråk om vilken brukandemetod som är bäst, ekologiskt eller konventionellt, samt en oenighet mellan markägare över hur vildsvinen ska förvaltas som tar orimligt mycket tid och energi. De stora strukturella felen som fler och fler pålagor, dyra kontroller, krångligare regler, att möjligheten ta en liten bit åkermark på sin egen gård för att få bygga ett nytt bostadshus till sina barn på blir olagligt, att stora delar av Mälardalen blir obrukbar på grund av att någon kommit på att vattnet där bör höjas för en grodas skull, en omodern minerallag som gör att utländska företag fritt kan prospektera efter mineraler på Österlen samt i alla fall rent teoretiskt sätt få göra ett dagbrott på privat mark utan markägarens tillstånd nämns bara i förbifarten.

Listan över strukturella problem och rena övergrepp mot mark­ägare kan i dag göras lång och inte blir det bättre. Detta vill vissa så kallade företrädare för näringen avhjälpa med ännu mera statlig styrning över hur mark ska få brukas. I ”samverkansgrupper” tas beslut om lagförslag och övergripande mål. Man vill få folk att tro att det gynnar de gröna näringarna men det är bara ytterligare steg i den orimliga byråkrati- och regleringsspiralen som gör brukande av naturen svårare och svårare.

För allas vår skull hade det varit bra om den kämparviljan som finns kan kanaliseras åt rätt håll, inte mot interna stridigheter där det faktiskt finns stora möjligheter att själv göra något åt saken utan mot de stora strukturella problemen. Så snälla, sluta svälja kameler.

Viktor Ånöstam
Agronomekonom årskurs fem

 

Artikeln publicerades fredag den 11 januari 2019

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste