Bäddat för rekordskörd

Som vanligt så här års är det bäddat för en rekordskörd, hela vägen från Söderslätt till Tierps kyrkby. Mina höstveten ser riktigt bra ut och de kraftiga bestånden verkar möra upp isen underifrån samtidigt som torksprickorna från förra året finns kvar som ytvattendränerare. 

Björn Wallin är en av Jordbruksaktuellts odlingskrönikörer. Foto: Privat

Rågen klarar sig utan snömögel trots att snödjupet i Vattholma nådde upp till 47 centimeter härförleden. Lika så bra är höstrapsen som klarat sig från angrepp från såväl älg som hjort.

En av mina hobbys är att hitta bra höstvetesorter och i år har jag sått 30 hektar av den tyska sorten Apostel. Tyska sorter som går bra i östra Tyskland har ofta en vinterhärdighet som passar Uppland bättre än skånska och danska sorter.

I en allt mer absurd värld är växt­odling en fristad. Gamla sanningar gäller länge och det finns inga snabba lösningar eller mirakelkurer. Liebigs tunna gäller fortfarande och att bygga struktur och öka mullhalten i jorden är fortfarande de bästa sätten att klara vädrets skiftningar. En såndäringa nymodighet är precisionsodling. Visst är det bra att köra rakt och utan överlappning. Att fördela näring och växtskydd så lokalt anpassat som möjligt är självklart det rätta- men det är fortfarande i huvudsak horisontell precisionsodling. 

De vertikala och tidsmässiga dimensionerna är förmodligen betydligt viktigare men så komplicerade att forskare och teknikutvecklare överlåter styrningen av dessa till oss bönder. Där man från förra vårbruket lade utsädet 0,5 centimeter ovanför fuktig såbotten kom det mesta upp i och med regnet vid midsommar och skörden blev om möjligt ännu sämre än det som kom upp bra.

Fakta: Björn Wallin 

Gård: Hånsta gård i Lena församling två norr mil om Uppsala
Verksamhet: Växtodling och skog
Areal: Brukar 500 ha åker 125 ha skog
Största utmaningen inför 2019: Snitta åtta ton per hektar på höstvetet. 

Den tidsmässiga precisionen handlar givetvis om när man ska göra saker. En högt värderad kollega lyckades i höstas med konststycket att få sin höstrapssådd förstörd av skorpa två gånger om. Även om han hade en förnämlig försäkring och tiden för att hinna så höstvete fanns hade han nog uppskattat ett bättre verktyg för att bestämma den tidsmässiga precisionen. (Hur folk kan tro att meteorologer som inte kan prognostisera väder kan förutsäga framtida klimat är för mig en gåta.)

Om man betänker att det i Uppsala bor cirka 15 000 kurder, eller som vår glade taxichaufför uttryckte det ”Uppsala borde byta namn till Kurdsala”, så har vi 10 000 bönder ett extremt stort politiskt inflytande som vi måste förvalta väl. I Jöken fanns till exempel inget ”kraftfullt kurdpaket” men däremot ett dito bondepaket. 

Om man ska skriva en växtodlingskrönika så är givetvis förra årets torka elefanten i rummet som det så käckt heter på sådär lite kvasituff nysvenska. Här som där blev det ungefär 60 procents skörd. Men ett grovt överslag säger mig att jag förlorade lika mycket pengar på prissäkringar, som i efterhand visade sig vara dåliga, som på torkan. Torka i sig är inte dåligt. Kalifornien, till exempel, har ju alltid torka men det är ett av världens bästa ställen att odla på och här hemma blev skördearbetet och höstbruket billigt och bra. Priserna steg och Lantmännen och staten (förmodligen) individualiserade lite extra pengar från de kollektiva kassorna vilket är mycket bra.  

Jag vill dock framhålla den viktigaste positiva effekten torkan haft på mig-driften att tjäna pengar, den kanske värdefullaste av egenskaper. I juli stod det klart att här kommer det fattas en miljon kronor. Några timmars tankearbete i tröskan, intensivt ringande i Peltorlurar, baksidan på ett kuvert och miljonplanen fanns på plats. Enkla saker med snabbt kassaflöde. Till dags dato har planen gett 1,2 miljoner kronor och målet att skördeåret 2018 ska bli det bästa på tio år är inom räckhåll.

 

Björn Wallin

 

 

Artikeln publicerades tisdag den 05 mars 2019

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste

Laglöst agerande hotar kolets kretslopp

Sociala medier i all ära. Verkligen. Men det som sprids där med hjälp av en snabb knapptryckning – ja, ibland blir man ju faktiskt orolig på riktigt. Jag undrar ofta om källkritik är någonting som försvinner så fort man läser något på internet, som kan vara skrivet av vem som helst, när som helst och framförallt med vilken skev agenda som helst. Bilder, filmer och påståenden delas hej vilt utan minsta tvekan över sanningshalten. För allting som någon annat har delat är ju sant, eller hur? 

Kommentera