Korkade stadsbor och smarta lantisar

Landsbygden står ständigt inför olika typer av utmaningar. En av de största och mest avgörande utmaningarna blev väldigt tydlig för mig när jag och några andra kompisar från SLU gjorde ett besök i den kungliga huvudstaden strax före jul för att bevista Skansens julmarknad. Marknaden i sig var väl trevlig och det var kul att se landsbygdens produkter från olika delar av Sverige mitt i kommersens centrum, men det var inte det som fick mig att reagera, utan det var en sak på vägen dit.

När jag och mina vänner passerar Sergels torg med buss fick jag se något märkligt. Hade jag haft morgonkaffet i handen så hade jag mest troligt satt det i halsen. På torget så har en troligtvis överbetald konstnär för skattepengar skapat en älgfamilj av ljusslingor. Älgen är en nationalsymbol för Sverige, så inget konstigt med det. Det udda i det hela var bara att älgkalven hade horn, fyra taggar närmare bestämt. En älgkalv har aldrig horn.

Först reagerade jag med att ljudligt på bussen förklara hur korkade stockholmare är med följden att några skrattade, min flickvän ville gå under jorden och inte låtsas om mig och några andra tittade olustigt på mig. Sen skrattade jag. Sen blev jag rädd. Rädd för att jag insåg att detta är vad landsbygden har att tampas med, en sådan djup okunskap från majoriteten av Sveriges befolkning som inte har någon som helst aning om hur det ser ut i områden där bussen inte går var tionde minut. Denna okunskap handlar inte bara om hur älgar ser ut, utan det handlar om allt ifrån djurhållning till växtodling, skogsbruk och till det faktum att vi ibland har behov av vedkaminer för att vi inte kan lita på strömförsörjningen.

Dessa människor helt utan koppling till landsbygden blir fler och fler för varje generation som går. Tidigare så hade majoriteten någon släkting som fortfarande bodde på landet, kanske en farmor, farfar, mormor eller morfar som var lantbrukare eller så kände man någon som i alla fall hade en sommarstuga. Så är det snart inte längre och det ställer oss inför stora problem. Hur ska vi tackla denna okunskap? Vi lever ju i en demokrati och det är majoriteten som bestämmer vilken riktning samhället ska ta. Om inte majoriteten har den blekaste aning om vad de tar beslut om kommer vi drabbas av en kris.

Enkla sanningar om att kor är dåliga och sojabönor är bra är simpla att ta till sig när man varken orkar eller har lust att sätta sig in i helhetsbilden. Vi står inför en pedagogisk utmaning där alla vi inom de gröna näringarna måste ta ett gemensamt ansvar och visa vår verklighet. En känd rikspolitiker sa en gång att stadsbor var smartare än lantisar och visst är kanske snittet av erhållna högskolepoäng högre i staden, men när allt kommer omkring så betyder det ingenting.

Det är på landsbygden den riktigt livsviktiga kunskapen finns om hur naturen ska brukas och hur vi får mat på borden. Det är där man fortfarande vet vad sunt bonnförnuft är. Så var stolta och ta med en stackars okunnig stadsbo ut på landet och visa vad ni gör, så har vi tagit ett steg på vägen mot mindre okunskap i samhället.

Viktor Ånöstam

Agronomekonom