Laglöst agerande hotar kolets kretslopp

Sociala medier i all ära. Verkligen. Men det som sprids där med hjälp av en snabb knapptryckning – ja, ibland blir man ju faktiskt orolig på riktigt. Jag undrar ofta om källkritik är någonting som försvinner så fort man läser något på internet, som kan vara skrivet av vem som helst, när som helst och framförallt med vilken skev agenda som helst. Bilder, filmer och påståenden delas hej vilt utan minsta tvekan över sanningshalten. För allting som någon annat har delat är ju sant, eller hur? 

Lisa Holmström


Att det sedan en tid tillbaka inte ens finns vanlig komjölk som dryckesalternativ till dagens rätt, av klimat och kostnadsskäl, i den enda restaurang som arrenderar lokaler på campus SLU Alnarp, säger ju bara det en del om vart delar av samhället är på väg. Det är så skandalöst att man inte ens vill tro på det, men tyvärr är det dagens sanning. Lättöl finns det däremot, och såklart havremjölk. 

Det verkar ha utvecklats någon sorts faktaresistens i takt med urbaniseringen, där människor vägrar förstå och aktivt blundar för vikten av att bibehålla kretsloppet i naturen med hjälp av en djurproduktion av allra högsta klass. Hur ska vi annars klara klimatmålen? Och livsmedelsstrategin? Öppna landskap och en biologisk mångfald? Ska vi kanske elda foderspannmål? Nej, det är aspekter som få bryr sig om eller ens förstår sig på. Känslohjärnan får snabbt bestämma och istället delar man videor på stressade djur som filmats nattetid under ett olagligt intrång, eller en bild som illustrerar nötkreaturens metanutsläpp. Eller ännu värre, när bilder på djurhållning och slaktmetoder som uppenbart för någon som är det minsta insatt är tagna utomlands sprids som svensk veganpropaganda.

Risken är inte att vi djurbönder slutar med djurproduktion för att vi dagligen anklagas vara ett klimathot. Det vet redan vi, som har den alltmer sällsynta gåvan att begripa hur ett kretslopp fungerar, att vi inte är. Risken är istället att vi slutar på grund av dålig lönsamhet, och människor som kompromisslöst motarbetar ett hållbart förvaltande av moder jord. Vilka det kan vara låter jag vara lite diskret oskrivet, men jag kan ju hinta lite om Göteborgspostens fantastiska granskande artikelserie, så tror jag alla förstår vilken grupp jag menar. De är ju inte direkt kända som människor som förstår mina högt älskade kossors betydelse i kolets kretslopp om man säger så. Eller för att kunna hålla en saklig diskussion heller för den delen.

Näringen behöver hjälp. Trakasserier mot bönder och deras familjemedlemmar uppdagas, djurstall bränns ner och journalister som granskar detta hotas. Prioriteringen att utreda och klara upp dessa grova brott måste höjas och straffskalan trappas upp avsevärt. För om människor får hålla på som de vill utanför lagens ramar bara för att de känslomässigt tycker annorlunda, är jag rädd att delar av Sveriges animalieproduktion ganska snart är ute på riktigt tunn is. 

 

Lisa Holmström
Lantmästarstudent årskurs två

 

Artikeln publicerades torsdag den 21 mars 2019

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste