Långlivade lantbrukare och Macron i rävsaxen

Nu är snart mars månad slut. Den som var på hugget kunde sprida lite kväve på nattjälen kring 1 mars, sen dess har det mest varit väderomslag i alla dess riktningar. Vetet har jag skotträknat och kommit fram till 1 480 skott. Så smått har vetet börjat grönska och rapporter om liv i rapsfälten börjar komma. Men det händer inte så mycket, vintern dröjer sig envist kvar och härligt har det varit att lugnt i soffan följa vinterstudion på SVT.

Albin Gunnarson är en av Jordbruksaktuellts odlingskrönikörer. Foto: Emma Sonesson

Men häromveckan var jag på ett seminarium på KSLA och deltog i diskussionen om ”Glyfosat i framtida svensk växtodling”. Ja, gillar man att jordbearbeta då skall man hoppas på ett förbud, gillar man när det blommar, alltså när sjöarna blommar, då skall man hoppas på ett förbud. Gillar man svart rök och diesel, då skall man hoppas på ett förbud. 

Jag vet inte vad jag skall tro, mer än på kunskap och forskning. I Frankrike sitter president Emmanuel Macron och lovar populistiskt vad folket vill ha. Han lovade dom ett förbud mot neonikotinoider och det fick dom. Han lovade ett förbud mot glyfosat, som han förvisso delvis fick ta tillbaka. Men visst är det lätt att lova folket vad dom vill ha, om man samtidigt ger bönderna ekonomisk kompensation i form av mer stöd. Sen sitter Macron där i rävsaxen. Gula västar marscherar på gatorna och det sista han vill är att få in bönderna på franska gator, därför kastar han till dom lite mer av allmosor och blir sedan en effektiv bromskloss i förändringen av CAP. Klart att man inte kan dra ned på stöden i CAP när man lovat bönderna mer pengar som kompensation för ett förbud mot bland annat påstådda cancerogena risker. Vart har vetenskapen tagit vägen? 

Men ändå blir det ganska befriande när man strax före midnatt en kväll kan läsa på en spannmålsodlande kanadensisk väns FB-sida: ”Om glyfosat orsakar cancer som vissa intressegrupper hävdar…då har vi problem, alla dom lantbrukare som i 50 år exponerats för detta kommer att dö och då får vi alla svälta.” 

Ja så blir det ju. Om glyfosat orsakar cancer som vissa låter påstå - då borde det ju vara lantbrukaren som dör först. Men så är det ju inte. Lantbrukarna lever längre, det gör vi trots att vi exponerar oss för så många växtskyddsmedel i hög koncentration iförda de skydd och säkerhetsföreskrifter som påförts. Lantbrukarna lever längre än andra troligen för att de är ute i naturen och arbetar med kroppen. De sitter inte bakom ett skrivbord, äter amerikansk snabbmat och dricker en diet coke. 

Ja, kanske att vi skulle leva längre med ett glyfosatförbud, men då är det ju inte förbudet i sig som gör skillnaden. Utan det är ju alla dom till antalet ökade timmar som vi skulle få vara ute och jordbearbeta som är skillnaden. Det är ju alla de timmar vi skulle ligga under kultivatorn och med vinkelslip byta slitdelar. Det är ju på grund av alla de timmar vi skulle få stå på sjökanten och titta på algerna som blommat på grund av ett ökat kväveläckage. Det är ju på grund av alla de timmar vi skulle få sitta på sprutan och bekämpa gräsogräs med lågdosmedel. Fler timmar av arbete i friska luften och inte mer betalt. Allt för att en fransman lovat delar av folket i Europa det dom tror dom vill ha. Vart tog vetenskapen vägen?

Albin Gunnarson

 

 

Artikeln publicerades måndag den 01 april 2019

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste