Kappvändare, eller är det dags för en ”Coat of many colours”?

Efter att ha befunnit mig i en bubbla av tentaplugg inför tentamen i handelsrätt, är det återigen min tur att få tycka till. Vänner verksamma inom de gröna näringarna har önskat en mer positiv klang om lantbrukets framtid. 

Kerstin Gauffin är en av Jordbruksaktuellts studentkrönikörer. Foto: Privat

Men inte bara inom juridikens tungrodda och mastiga värld är det svårt att förutse utfall, för ”det beror på” så väldigt många saker. När det gäller lantbrukets framtid har även jag ibland svårt att se ljuset. Det är lätt att bli upprörd, inte över lagboken denna gång, utan hur Oatly nu gör en rejäl kappvändning.

Efter en stark marknadsföring emot mjölk, kor och animalieproduktion, verkar Oatly nu plötsligt ha insett det många av oss med jord under naglarna redan vet, att ”havredryck” inte existerar utan våra djurbönder. Nu önskar de att få samarbeta med svenska djurbönder i kampanjen ”Bönder söker bönder”. Vad som förlett denna kappvändning är inte solklart, man kanske kan ana brist på råvara, men det är helt klart en helomvändning i den kontroversiella frågan om vilken mat vi ska äta för klimatet.  

Vem vet, Oatly kanske har anställt en bonde, agronom eller lantmästare som har berättat hur en växtföljd ser ut och fungerar, vilka grödor och tekniker som binder kolet i marken, att människan inte kan äta gräs och att vallen som djuren betar blir till gödsel som senare används till framställningen av livsmedel för humankonsumtion, till exempel spannmål som havre. Hur som helst verkar de ha förstått att det hänger ihop och det gläder mig.

I denna komplexa värld med utmaningar som mänskligheten aldrig tidigare mött, med en växande befolkning och klimatförändringar som står för dörren, kan det vara svårt att se till helheten och hellre söka enkla svar på svåra problem. Tyvärr är det allt för många som rätt och slätt köper medias vinkling av vilka vägval som är rätt för att stilla sin klimatångest, men som kan vara helt fel. 

Men liksom Dolly Partons gamla dänga ”Coat of many colours”, hoppas jag att vi nu, en gång för alla lämnar det svartvita modet bakom oss och börjar se lantbruket, om inte i färg, så i alla fall i olika nyanser av grått. Jag hoppas på en större insikt om att all livsmedelsproduktionen är en del av en helhet och ett kretslopp och att man måste förstå samband och ha kunskap. Den nyligen publicerade rapporten ”Mjölkprodukter och vegetabiliska alternativ till mjölkprodukter - miljö, klimat och hälsa” (Matlust) beskriver hur komplext allt är och att likt lagboken finns inga exakt rätta svar, utan ”det beror på”.

Det är något jag önskar se, en större insikt hos de som beslutar om ramarna för lantbruket och även hos de ännu starkare kommersiella aktörerna. För det gör just det, ”det beror på” vilka parametrar och aspekter vi väljer att studera, värdera och analysera. Alla former för att producera livsmedel har ett samband och påverkar varandra. Oavsett om man tycker att Oatley gör en kappvändning eller inte, så ser jag den som en ljusning för lantbrukets framtid och kanske finns det ingen anledning att bli så upprörd. Vi viss­te svaret, nu verkar Oatly också göra det. Snart kanske vi också blir överens om tillämpningen av sunt bondförnuft igen, även om denna sedvänja inte står utskriven i lagboken.

 

Kerstin Gauffin
Agronomstudent

Artikeln publicerades torsdag den 04 april 2019

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste

Jordbruk är mer än förenklade val

Vi producerar ägg hemma på gården. Vi har 14 höns. Eller, det är inte riktigt sant, för ganska många av dem är ju tuppar. Och fyra av dem är faktiskt ankor om man nu skall vara lite petig. Ankor är som höns men värper lite sämre, och äter lite mer. Det känns fantastiskt bra att gå ut och plocka egna ägg till frukost. Eller att föda upp dem på matrester. Jag tror att våra höns har det ganska bra. Men efter några år som äggproducent kan jag också se några svagheter med den småskaliga produktionsinriktningen vi valt.

Kommentera