Elefanten i rummet

Jordbruksverket presenterade den första april rapporten Utvärdering och uppföljning av livsmedelsstrategin – årsrapport år 2019. Den behandlar åren 2011-2016 och visar på en försämrad konkurrenskraft och en sjunkande lönsamhet i livsmedelskedjans två första led, primärproduktionen och livsmedelsindustrin. Nuläget är såklart mer intressant.  Mycket tyder på att kräftgången fortsätter.

I rapportens sammanfattning konstateras att ”Fortsätter lönsamheten försämras kan man på lång sikt förvänta sig att produktionen minskar.” Det behövs ingen raketforskning för den förutsägelsen. Det är den utvecklingen vi redan sett sedan EU-inträdet. Likväl är det mycket bra att det uttrycks så tydligt.

Nyligen hade jag nöjet att bevista Svensk Fågels årsstämma. Den kryddades bland annat av Jordbruksverkets generaldirektör Christina Nordin, som berättade om sin syn på myndighetens verksamhet och framför allt lyssnade hon in vad föreningens medlemmar möter för utmaningar. Det var första gången jag lyssnade på henne, en positiv upplevelse med fokus på möjliggörande. Hon har en stor koloss och många andra myndigheter att få med på tåget, men ambitionen är det inget fel på. Jag ser en god förståelse för jordbrukets lönsamhetsutmaning.

Utvärderingen av livsmedelsstrategin landar i att ”Aktiva satsningar på kunskap och innovation behövs för att svenska livsmedelsproducenter och svensk livsmedelsindustri ska kunna konkurrera med utländska producenter.” Det är såklart positiva satsningar, MEN rapporten går runt elefanten i rummet.

Vi har svag internationell konkurrenskraft i ett jordbruk som präglas av hög teknisk nivå, hög produktivitet och hög kompetens. Detta jordbruk kommer inte att bli mycket mer konkurrenskraftigt av satsningar på det vi redan är bra på.

Den svaga lönsamheten beror till stor del av vårt höga kostnadsläge och de unikt hårda krav som det offentliga Sverige ställer på vår verksamhet, i kombination med fri import. Det höga kostnadsläget är till stor del hänförligt till det höga skattetrycket. Många merkostnader är oundvikliga med de hårda kraven på konserverande av ett brutet landskap, hårda och detaljerade djurskyddsregler och stränga miljöregler. Flera av de svenska särreglerna är positiva och medför inte någon större konkurrenskraftsförsvagning, men en del medför merkostnader som måste kompenseras. Det höga skattetrycket för vårt av internationell konkurrens hårt ansatta jordbruk, måste politikerna våga angripa.

Om detta måste vi prata mer! Vi får inte ta lätt på elefanten i rummet och tro att mer utbildnings- och innovationsbidrag kommer att göra en avgörande skillnad i primärproduktionen. Det hade varit skönt, men så lätt kommer vi inte undan.

Stefan Ljungdahl

 

Artikeln publicerades onsdag den 10 april 2019

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste

Jordbruk är mer än förenklade val

Vi producerar ägg hemma på gården. Vi har 14 höns. Eller, det är inte riktigt sant, för ganska många av dem är ju tuppar. Och fyra av dem är faktiskt ankor om man nu skall vara lite petig. Ankor är som höns men värper lite sämre, och äter lite mer. Det känns fantastiskt bra att gå ut och plocka egna ägg till frukost. Eller att föda upp dem på matrester. Jag tror att våra höns har det ganska bra. Men efter några år som äggproducent kan jag också se några svagheter med den småskaliga produktionsinriktningen vi valt.

Kommentera