”Det har varit mitt liv att jobba”

På en liten gård utanför Sala i Västmanland driver 22-åriga Oscar Fjärrstrand sitt företag Fjärrstrand jord & skog. Med ett starkt driv och en vilja att jobba hårt bollar han många projekt, bland annat förädling av bockkillingar.

 

– Jag hade hört att bock­killingar var en resurs som inte togs tillvara utan bara eldades upp. Uppfödarna har inte råd, plats eller orken att föda upp bockarna om de har typ 200 mjölkande getter. Jag gör det för att det är kul och då går det ändå inte helt ihop sig. Så då är det billigare och enklare att göra sig av med dem vid födseln. Men det är jättesynd tycker jag, säger Oscar Fjärrstrand.  
Foto: Carolina Wahlberg


Intresset för getter började när Oscar gick på gymnasiet.

– Jag och mina systrar var på en roadtrip uppe i Norrland. Vi stannade vid en fäbod där de sålde våfflor och där fanns det två roliga getter. Jag hade inte varit i kontakt med getter innan dess. Men när jag såg dem så kände jag att det var något för mig, säger Oscar Fjärrstrand.

Någon månad senare fick han två getter i present och sedan rullade det på. Förra våren när han köpte 100 stycken bockkillingar från en getmjölkgård utanför Gnesta, bestämde han sig för att satsa ytterligare. 

– Jag hade hört att bockkillingar avlivas direkt på mjölkgårdarna. En kompis till mig kör kadaverbil och sa ”Det här måste vi göra något åt. Vi tar hem och föder upp dem, det kan inte vara så svårt”. 

Sagt och gjort. Tanken var att börja med 25 stycken.  

– Men när vi skulle åka och hämta getterna så ringde de och sa att det har fötts 300 stycken killingar på fyra dagar, kan du ta alla 100 bockkillingarna? Jag har lite svårt att säga nej, så det blev ett ja. 
 

I sin marknadsföring har Oscar valt att kalla det för bock eller get och inte killing.
– Jag hörde om någon som försökte sälja killingkorv, men det gick inte alls. Det var helt dött. Sedan bytte de namn till bockakorv och då gick det jättebra att sälja. Så jag tror att jag ska undvika killing i namnet. Killing yogar man med och bockar äter man, skrattar Oscar.

Hårt jobb

Fyra dagar gamla kom de så till gården. Familj och vänner hjälptes åt med att mata djuren med kalvnäring. De där första dagarna var ganska jobbiga minns Oscar. Särskilt eftersom han skulle göra allt utöver sitt vanliga jobb med entreprenadfirman och arbete på en annan gård. Så det blev mycket slit och långa dagar, men Oscar trivs med att jobba hårt.

– Jag har verkligen fått jobba mig dit jag vill. Jag har jobbat varje lov, varje helg, varje eftermiddag för att kunna göra det jag vill. Det har varit mitt liv att jobba och att umgås med kompisar på helgerna. Det blir många långa dagar, men det är kul!

Hela sommaren kördes även getyoga på gården.

– Det var inte heller meningen, men jag har en kompis som är yogainstruktör som tyckte vi skulle starta getyoga. Jag tycker det är lite kul med konstiga saker! Vi provade i maj och fortsatte hela sommaren. Totalt kom det runt 200 personer. 
 

Förutom bockarna har Oscar en liten grupp med honddjur och en köttrasbock av rasen boer. Efter Jordbruksaktuellts besök väntade ett studiebesök från en skolklass som skulle få träffa de sociala och nyfikna getterna. Att visa upp sin verksamhet för andra utanför branschen är kul och viktigt tycker Oscar. 

En resurs

Så kom hösten och det var tid för slakt. 

– Tanken hela tiden var att de skulle slaktas. Det handlade om att ta tillvara på en resurs, istället för att bara avliva dem. 

Men det var inte helt lätt att hitta ett slakteri som ville ta emot getter, då djuren kan hoppa dubbelt så högt som får. Men tillslut hittade han Åkes slakt och styck i Söderbärke, ovanför Fagersta, där all slakt och förädling görs enligt deras egna recept.

Bland produkterna finns ölkorv med chilismak, två olika salamikorvar med vitlök och 4-peppar­smak, fiol, både benfri och med ben, samt getfärs. 

Totalt har 50 djur hittills slaktats vid en ålder av sju till åtta månader för att undvika bocksmak. 

Getterna är bra på att beta, ibland kanske för bra. De äter det mesta till och med träd.

Brinner för lokalt

På gården finns också 30 mjölkrastjurar och tanken är att även de ska säljas via gården i form av så många köttlådor Oscar orkar med. Resten säljer han till vanligt slakteri. 

– Jag brinner för att det ska vara bra, lokalt, svenskt och helst ekologiskt. 

Även om köttdjuren och all växt­odling är eko och Krav, kan han inte sätta Krav-stämpel på bockköttet, då de har fått pulvermjölk, vilket inte är tillåtet. Men efter mjölkstadiet fortsätter de att födas upp med ekologiskt bete och vall. 

Oscar erkänner att lönsamheten i själva förädlingen av bockarna är lite utmanande, i och med att slaktvikterna är låga, då de är mjölkras. Men han gör det mycket för att ta tillvara på resursen och för att det är roligt! Dock har getyogan hjälpt till för att öka upp lönsamheten på getterna. Entrékostnaderna har betalat djurens foder.

– I skolan skulle alla killar köra traktorer. Jag tyckte det var kul, men det var roligare att gå till ladugården och djuren. Där var alla tjejerna också, så det var ju kul. Jag har alltid trivts i det sällskapet. Jag gick gärna till grisarna och skötte om dem och jag har mest haft praktik på djurgårdar. 

Från bonde till kund

En sak som Oscar tycker är lite utmanande är just marknadsföring och att sätta rätt pris. 

– Köttfärsen skulle behöva kosta 200 kronor kilot. Vill man lyxa till det och ha det lite mer exklusivt så kanske det inte är något problem. 500 gram är ändå fem hamburgare. 

Produkterna säljer han mest via Facebook men också via den egna hemsidan. 

– Det är kul! Fast jag skulle behöva marknadsföra mig mera, men det är krävande. Man skulle vilja få hjälp av någon eller komma in någonstans. Men det är egentligen mot mina principer då jag helst vill sälja själv, från bonde till kund. 

Fast att få in produkterna i lokala matbutiker i Sala för att nå ut till fler vore såklart kul menar Oscar. Han har även varit i kontakt med en större Ica-butik i Västerås, och nu när han har färdiga produkter ska han ligga på dem mer.  

Getyogan på gården har blivit jättepopulär och Oscar har redan förfrågningar från möhippor och folk som fyller år inför säsongen 2019. Foto: Karin Pettersson

Många ben

Förutom getterna och köttdjuren kör Oscar även en hel del entreprenad och han har bland annat köpt en ny balpress som han både kan köra hö och plasta balar med. Samt en ny strängläggare.

– Man måste ha många ben att stå på när man är så här liten. 

Varför entreprenad? 

– Det är ett sätt att tjäna pengar. Tjurarna köpte jag i höstas och det är nästan två år bort innan jag får tillbaka några pengar på dem. Jämfört med lastmaskinen jag köpte i höstas. Där fakturerar jag varje månad så då kommer det in pengar mer löpande.

Vad är din bästa affär hittills?

– Att sälja hästfoder förra sommaren. Det mesta jag sålde för var sex kronor kilot. Det sämsta jag sålt för innan var kanske 1,5 kronor kilot. 

Sämsta affär hittills?

– Förrförra hösten importerade jag en helt ny betesputsare från Frankrike för över 200 000 kronor. I somras gjorde vi foder av vartenda strå vi kunde hitta, så jag körde knappt en meter med den. Så jag bara amorterar, men kör inget. Men ett vanligt år är det många som bara putsar och har det till gröngödsling. 

Vad är ditt framgångsrecept?

– Att jobba hårt och att alltid göra ett bra resultat för att få nöjda kunder. Mitt namn är allt, det är ryktet jag lever på. Och det sprids. Alla som jag är hos, peppar peppar, är nöjda och då går ryktet. 

Vad är på gång framöver?

– Jag ska bli spannmålsodlare på min nya gård som jag nyligen köpt. Jag kommer att samarbeta med min far med maskiner och satsa ännu hårdare på att ta fram och sälja häst- och kaninfoder, då mina djur inte kommer att äta allt. 

På den nya gården är det nästan 80 procent vall.  

– Det kommer nog att bli ett torrt år till. Och även om det inte blir det så förstördes många insådder förra året. Så det är många som redan nu har börjat tinga foder. Det ska bli riktigt kul att sätta igång med vallskörd. Jag längtar redan, säger Oscar och fortsätter:

– Sedan blir det nog lite fler kalvar till våren. Om jag får som jag vill tidsmässigt, så ska de jag har nu ut i en hage som jag ska bygga. Sedan ska jag ta hem 30 avvanda kalvar till. Kan jag få till ett rull­ande schema med 60 tjurar skulle det väl vara tusan om man inte fick in pengar. Sedan kanske jag får råd att bygga en fin lösdrift framöver.  

Bockarna bor i en hage på 1,2 hektar ute i skogen, en bit från gården. Rovdjursstängslingen runt hagen kostade mycket pengar, men Oscar fick en del i bidrag av länsstyrelsen.

I och med köpet av den nya gården dubblar de nästa arealen. 

– Så det ska bli jättekul! Det bidrar till att jag kan jobba mer hemma, för nu jobbar jag ett par dagar i veckan på en annan gård. Mitt mål är att kunna jobba heltid hemma på mina gårdar, redan till hösten.  

I dag har Oscar en timanställd vid behov, men han hoppas kunna ha en heltidsanställd i framtiden. 

– Nu ska jag även få en praktikant från Ösby naturbruksgymnasium. Så jag hoppas på ett bra samarbete med lantbruksskolan framöver. Jag tycker att det är viktigt att få ut ungdomarna på gårdar och att få upp intresset för de gröna näringarna.


Carolina Wahlberg
Carolina Wahlberg
Tel: 019-16 61 35
E-post: carolina@ja.se

 

Artikeln publicerades lördag den 13 april 2019

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste

Jordbruk är mer än förenklade val

Vi producerar ägg hemma på gården. Vi har 14 höns. Eller, det är inte riktigt sant, för ganska många av dem är ju tuppar. Och fyra av dem är faktiskt ankor om man nu skall vara lite petig. Ankor är som höns men värper lite sämre, och äter lite mer. Det känns fantastiskt bra att gå ut och plocka egna ägg till frukost. Eller att föda upp dem på matrester. Jag tror att våra höns har det ganska bra. Men efter några år som äggproducent kan jag också se några svagheter med den småskaliga produktionsinriktningen vi valt.

Kommentera