Ljuset är nyckeln

Då har det livgivande ljuset äntligen kommit. Solens strålar som väcker liv i allt som skall växa. Som växthusodlare möts jag ofta av missuppfattningen att det är temperaturen som är den mest begränsade faktorn i så kallad vinterodling. Men det är det alltså inte. Ljuset är nyckeln. 

Eric Holgersson är odlingskrönikör i Jordbruksaktuellt. Han har Krav-certifierad dikoproduktion, avel och grönsaksproduktion. Foto: Privat


Men jag jagar inte att vara den förste odlaren med att få sin gröda färdig. För mig är marginalkostnaden för att få fram produkten någon/några veckor före säsongen startar ”på riktigt” alldeles för hög. Priset på produkten brukar också vara mer styrt av importpriset på samma produkt än ett rent svenskt pris, och det brukar sällan vara lönsamt.

Jag har odlat grönsaker sedan 2008 och startade verkligen i liten skala. I princip ett vanligt trädgårdsland. Sakta men säkert har arealen utökats. Kunskapen och erfarenheten likaså. 2011 plockade jag ner mina första växthus på blivande tomtmark utanför Stockholm och året efter reste jag dessa igen i den småländska myllan. Med tiden har växthusen blivit fler och större. Men att bli storodlare är det lång väg kvar till att bli. Fast för mig är det inget självändamål att bli stor. Jag vill vara odlare och ta i plantor och produkter, inte vara företagsledare i tjänste­rum med dator och telefon som främsta arbetsredskap. 

Så här mitt i livet har jag insett att det är den dagliga glädjen i jobb och liv man ska söka, inte framtida stora segrar och fantastiska inkomster. Du får bara ett liv och det startar varje morgon. Du får inget replay och gårdagen kommer aldrig igen. 

Sådana filosofiska tankar kan man ägna sig åt när man går bland plantorna och försöker skapa så bra förutsättningar som möjligt för god produktion. Jag är av naturen nyfiken och vill gärna testa nya sätt att göra återkommande saker på. För att se om det blir bättre eller billigare än det gamla sättet. Det betyder inte att det behöver vara nyskapande och innovativt för hela odlarkollektivet men att det är nytt för mig. 

I år har jag försökt tänka till om plantuppdragningen. Jag har alltid dragit upp alla plantor från frö i stället för att köpa in färdiga plantor. Min filosofi som ekologisk odlare i växthus är att jorden är den viktigaste resursen. Jag försöker hålla den frisk och sund samt i form att leverera vatten och näring till plantorna. Min fasa är att få in jordsjukdomar eller skadliga nematoder som förstör jorden i mina växthus. Är jorden väl förstörd så blir det ett väldigt besvär med att plocka ner växthusen och bygga upp dem på frisk mark igen. 

I och med att färdiga plantor främst levereras från Holland, Finland, Danmark med mera så känns det som att det är riskkälla till att få in elände med jorden som plantorna levereras i. Men att dra upp sina egna plantor i lite större skala är ganska jobb- och utrymmeskrävande. Traditionellt gör man så att man sår gurk- och tomatfröna i brätten där de får gro. När jordklumpen i brättet är genomrotad, så planterar man om plantan i en enliterskruka. När plantan rotat sig och fått en stabil stam med rätt antal blad, så planteras den ut i odlingsbäddarna i växthuset där rötterna får söka sig ut i åkerjorden. 

Anledningen med alla dessa moment att successivt ge större och större jordvolym är för att ha kontroll på plantans utveckling både ovan och under jord. Framförallt att ha jorden så varm att rötterna trivs. I år försöker jag skippa ett moment för att spara tid och pengar utan att försämra för plantan. En tredjedel av plantorna odlas som vanligt (som kontroll), en tredjedel sås direkt i enliterskrukan istället för i brätte och en tredjedel sås i brätte men planteras inte om i krukor utan planteras i uppskurna jordsäckar direkt på odlingsbädden. 

Båda de nya sätten skippar ett moment men plantorna uppför sig redan olika. Det ska bli väldigt intressant att följa hela förloppet under säsongen. Jag återkommer med rapporter.”
 

 

Eric Holgersson
Älmås gård

 

Artikeln publicerades torsdag den 18 april 2019

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste