Jordbruk är mer än förenklade val

Vi producerar ägg hemma på gården. Vi har 14 höns. Eller, det är inte riktigt sant, för ganska många av dem är ju tuppar. Och fyra av dem är faktiskt ankor om man nu skall vara lite petig. Ankor är som höns men värper lite sämre, och äter lite mer. Det känns fantastiskt bra att gå ut och plocka egna ägg till frukost. Eller att föda upp dem på matrester. Jag tror att våra höns har det ganska bra. Men efter några år som äggproducent kan jag också se några svagheter med den småskaliga produktionsinriktningen vi valt.

Erik Jakobsson, Energifabriken.
Foto: Carolina Wahlberg 

Att utfodra tuppar som inte värper skapar hål i produktionsekonomin. Att äta tupparna skapar motsättningar i familjen. Dessutom är det ett helvete att få bort fjädrarna och att försöka bli mätt på små lantrastuppar. Även om vi matar en tupp i ett halvår så blir det mindre än hälften så mycket kött som på en modern kyckling som fått växa i en månad. I professionell uppfödning avlivas alla tuppkycklingar. Hårt! Men sett till resurserna de annars skulle förbruka är det ju rätt.

Rävarna är de största vinnarna i vår produktionsform. De sköter föryngringen av hönsflocken med ojämna mellanrum. Barnen har redan tagit ställning i rovdjursfrågan.

Hönsen äter inte bara matrester. De äter också vete och värpfoder. I storskalig professionell uppfödning kommer foderbilen och fyller på fodersilon efter en bestämd rutt för att köra så kort sträcka som möjligt. När jag själv skall köpa foder kastar jag mig i bilen när fodret är slut och kör till Lantmännen för att köpa 40 kilo i stöten.

Ett och annat ägg förfars när vi hämtar dem. Ett och annat ägg väljer hönsen (eller om det är ankorna) att själva ha sönder. Men de flesta äggen får vi in i köket hela. Kontrasten mot mitt besök i en förädlingsanläggning för ägg för någon månad sedan är enorm. Här knäcktes hundratusentals ägg varje dygn utan svinn. Till och med den där hinnan under skalet separerades och skickades till Irland för tillverkning av en ny sorts plåster.

För att producera ett kilo konventionell kyckling går det i runda slängar åt 1,6 kilo foder. För att producera ett kilo ekologisk kyckling är förbrukningen dubbelt så stor. Räknar vi om det till behov av odlingsmark behöver den ekologiska kycklingen ungefär tre gånger så stor areal som den konventionella. Men… De går ute, de växer inte fortare än benen klarar och de smakar mer.

Tänk om alla ägg skulle produceras som hos. Vi skulle få glada höns, goda ägg och feta rävar. Men tänk vilket oerhört resursslöseri att producera ägg på det här sättet. 

En småskalig produktion kan måhända tillfredsställa en konsument som låtit Gustav Mandelmann och Astrid Lindgren beskriva idealtillvaron på ett jordbruk. Men sett till de resurser som förbrukas i form av foder och energi blir det en katastrof.

Jordbruket är en komplex produktion som kräver mer än en enkel uppdelning i gott och ont. Vi lever med målkonflikten mellan resurshushållning och djurvälfärd. Eller konflikten mellan klimatnytta och biologisk mångfald.

För bonden är målkonflikten en naturlig del av vardagen. Men vi behöver få omvärlden att inse att jordbruk är mer än förenklade val mellan gott och ont, mellan ekologiskt och konventionellt eller mellan stort och smått.  

Erik Jacobsson
Energifabriken

 

Artikeln publicerades fredag den 19 april 2019

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste