Jag vågar tala om framstegen

Jag är en stadsunge. Min karriär i de gröna näringarna tog sin början med agronomutbildningen på 90-talet. Sen har det blivit väldigt mycket gröna näringar. Att ha rötterna i en Stockholmsförort är ofta en tillgång, även i mitt arbete i de gröna näringarna.

En av fördelarna med att ha levt i Stockholm på 70- och 80-talet är att jag har den extremt dåliga luften på innerstadens gator i färskt minne. Det var på den tiden inte heller aktuellt att bada i Strömmen. Vi skolbarn och idrottsföreningar samlade på vårarna skräp i dikena utmed vägarna. Det var sjukt mycket skräp. Soporna lades på deponi.

Idag är luften på Stockholms gator mycket bättre. Rent av ojämförbart mycket trevligare att andas. Bilarna är fler, men förbränningen och avgasreningen så mycket bättre.

Idag skulle jag inte tveka om att bada i Strömmen.

Idag plockar vuxna i gula västar skräp efter vägarna. De finner dock inte mer skräp än vi gjorde, trots att bilarna är så många fler. Soporna energiåtervinns och till exempel metall i rökgaser och askan kan återvinnas.

Du som vuxit upp på gård. Du har säkerligen liknande erfarenheter av stora miljöförbättringar i din miljö. Jag har upplevt massor av exempel på förbättringar inom jordbruket bara sedan jag för första gången mockade grisboxar och mjölkade kor.

På gymnasiet läste jag naturvetenskaplig linje med inriktning miljövård. Min skola var den första i Stockholmsområdet som erbjöd den inriktningen. Det innebar bara några timmar miljövård i veckan, men det låg rätt i tiden. Skogsdöden var på allas läppar. En tjej dagspendlade från Nacka till Jakobsberg, bara för att få gå denna miljöinriktning, grymt imponerande. Hon jobbar med miljöfrågor än idag.

Kommer ni ihåg skogsdöden? Den är inte aktuell längre. Skogen dog inte. Det var barrträden vars barr föll av för unga. Vaxet på barren förstördes av surt regn. Orsaken var i hög grad storskalig förbränning av svavelhaltiga fossila bränslen, utan rökgasrening. Rökgasrening infördes. De sura regnen blev mindre sura. Nu vet inte de unga vad jag talar om.

Idag är miljö- och klimatfrågor på allas läppar igen. Problemställningen är ny, domedagsprofetiorna är sig lika. Nej, jag säger inte att vi inte har problem.

MEN, jag vill påminna om de fantastiska framsteg vi gjort och hela tiden gör. Flera politiska partiers företrädare talar till och med om att avskaffa demokratin ”för klimatets skull”. ”Vi måste kunna agera mer kraftfullt”, säger de. Som om diktaturer någonsin fört gott med sig och varit särskilt handlingskraftiga i annat än enstaka destruktiva frågor.

I denna galna tid då de som säger att det är kört, får mer uppmärksamhet än de som konstant bidrar till förbättringar, är det viktigt att vi talar om och visar på alla framsteg vi gjort och gör.

Inte för att vi ska sluta förbättra, utan för att just vara det inspirerande exempel vi svenskar är. Vi behöver berätta för de unga och påminna de äldre, om människans fantastiska förmåga till innovation. Hopp är det enda som driver oss framåt. Mer tal om att det var kört redan 1937 eller att vi bara har fem år på oss, leder garanterat inte till några globala framsteg. Det är heller inte sant.
 

Stefan Ljungdahl

 

Artikeln publicerades onsdag den 15 maj 2019

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste