Kravet på yrkeslivserfarenheten får aldrig försvinna

I skrivandet stund är det den 1 maj och här på Alnarp har den traditionsenliga karnevalen precis genomförts. I dag har jag spelat fotboll, haft kuddkrig på stocken och utkämpat slaget om Plaskan tillsammans med mina älskade samojeder och de där ändå rätt trevliga skåningarna i andra laget. Och såklart åkt i karnevalståget ihop med det ena konstigare fordonet efter det andra, som det ägnats en vecka åt att för det första få att starta, ryka så mycket som möjligt och låta högre än bilen bredvid. 

”Skolboksproblem och statistik är ofta tagna ur verkliga livet, absolut, men man lär sig aldrig så mycket som om det faktiskt går åt helvete på riktigt om man tar fel beslut.”


Att gå i en lantmästarklass är synonymt med att omge sig av driftiga och drivna människor som får saker att hända. Allt från det självklara till det tillsynes ganska omöjliga, som för att nämna något; bygga om en gammal Passat till en limousin eller ordna en välstyrd middag och grisfest för 600 personer (inklusive städa efter kalaset). Eller bara en så självklar men ibland tydligen nästan omöjlig uppgift att alltid stå upp för svenskt lantbruk oavsett vart ifrån vindarna blåser. Denna byggvecka som passerat i samband med karnevalen visar år efter år vilka praktiska och organisatoriska kvalitéer det verkligen finns ute i klasserna, i allt ifrån att ringa och vara trevlig mot sponsorer, sköta ekonomin, snickra, mecka och se till att alla är mätta på svenskt grillat kött. 

För mycket av denna initiativförmåga har vi kravet på kvalificerad yrkeserfarenhet i vår utbildning att tacka, att vi alla varit ute och tagit ansvar på vår arbetsplats och löst riktiga problem i skarpt läge. Skolboksproblem och statistik är ofta tagna ur verkliga livet, absolut, men man lär sig aldrig så mycket som om det faktiskt går åt helvete på riktigt om man tar fel beslut. Vi har redan lärt oss vikten av konsekvensanalys och vara kritiska innan vi ens börjar plugga.

Oavsett om lantmästarprogrammet får ett obligatoriskt tredje år eller inte så är det viktigaste att kravet på yrkeslivserfarenheten aldrig försvinner. Det är en så stark kvalitetsstämpel och visar att vi har en trovärdig verklighetsförankring ute i branschen. Det är förmodligen även därför lantmästarprogrammet är ett av de programmen på SLU som har högst söktryck och överlägset lägst avhopp, eftersom alla som söker har ett genuint intresse och viljan att sätta teori på sina redan praktiska kunskaper. Anställ sedan en lantmästare så får du en person som har både utbildning och arbetslivserfarenhet.

Att flytta ner till Skåne och börja på Alnarp är nog den största ögonöppnaren och det bästa beslutet hittills i livet för mig, och något jag rekommenderar. Men jobba gärna längre än två år, och helst någon annanstans än hemma först. Perspektivet har jag fått på lantbruk och företagande, infallsvinklarna från att diskutera med mina 49 kursare om deras erfarenheter. Jag har fått vänner för livet och kontakter jag kommer kunna ringa och rådfråga i framtiden. Mina två första år på Alnarp är snart slut och viljan att lära mig mer, ta mig an nya utmaningar och driva eget lantbruksföretag har aldrig varit större än vad den är i dag. Inte minst tack vare den ständiga inspirationen från alla drivna och tyckande personer i min egen klass.

 

Lisa Holmström 
Lantmästarstudent

 

Artikeln publicerades fredag den 17 maj 2019

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste