”Jag är lika glad varje dag när jag ska gå till jobbet”

Med 40 års erfarenhet från branschen, har en hel del vatten hunnit rinna under broarna sedan Lennart Axelsson började jobba med grisar. På Sveriges Grisföretagares årsstämma i Skövde fick han utmärkelsen Årets medarbetare.

Under semineringsperioden går suggorna på Pileboda i ett system med foder- och semineringsbås med ströad liggyta bakom. Fyra veckor efter seminering flyttas de till dräktighetsavdelningen, där 70 suggor samsas om en transponderstation, samt liggytor runtomkring. Foto: Emma Sonesson

Österlen visar sig från sin allra bästa sida när Jordbruksaktuellt är där för att träffa Lennart Axelsson. Han arbetar inom Smågris Syd, som ägs och drivs av Mattias Espert. På Pileboda, där Lennart är stationerad, arbetas det med uppfödning av rekryteringsdjur, seminering och inhysning av dräktiga suggor. På en annan gård ett stenkast bort finns grisnings- och tillväxtavdelningar. Totalt ingår runt 1 500 suggor i verksamheten.

På stämman i Skövde blev Lennart prisad för sina insatser på arbetsplatsen, då han blev utsedd till Årets medarbetare.

Fakta: Lennart Axelsson

Aktuell som: Årets medarbetare

Ålder: 63 år

Fritid: Att ta hand om huset och trädgården. Gillar att vara i naturen. Varannan vecka är det fullt fokus på yngsta sonen som är tolv år.

Lägger på grillen i sommar: grishals

Det var hela 40 år sedan Lennart först halkade in i lantbruksbranschen på ett bananskal.– Det är hedrande, jag blir jätteglad, säger han om utmärkelsen.

– Jag läste till elektriker på gymnasiet, men trivdes aldrig i den branschen, så jag tog anställning som traktorförare på en gård istället. Jag har haft tur och har egentligen aldrig behövt söka arbete aktivt, berättar han.

29 år

I samband med att gården bytte ägare bytte Lennart arbete. Året var 1979 och den nya arbetsplatsen blev Dalby svinfarm, en av Sveriges största grisbesättningar på den tiden. Efter nio år där, började Lennart på dåvarande Skanek.

– Jag åkte bland annat omkring och tog blodprov i olika besättningar. Det var på den tiden man skulle utrota AD* från landet, minns Lennart.

Under samma period började det byggas upp suggringar i Sverige och 1990 började Lennart på Pileboda, som var en av de första. Där har han blivit kvar och är nu alltså inne på sitt 29:e år på samma gård, och sin tredje arbetsgivare under samma tak.

– Det är så kul med grisar, det har jag alltid tyckt! Jag är lika glad varje dag när jag ska gå till jobbet. Många tycker väl att jag är lite konstig.

Motivering Årets medarbetare

Lennart Axelsson har under nästan 30 år arbetat på Pileboda som i dag ägs och drivs av Smågris Syd AB. Lennart har på ett smått otroligt sätt varit delaktig och drivit en grisproduktion i absoluta toppklassen framåt, under de senaste 15 åren har han verkat som förman på anläggningen.

Lennart har förmåga att hantera både medarbetare och produktion på ett ypperligt sätt. Arbetsglädje och lojalitet är något som starkt kännetecknar honom. Hans kunskap och djuröga inom svensk grisproduktion är mycket imponerande, tesen ”det var bättre för” stämmer inte överens med Lennarts filosofi, då han hela tiden är öppen för ny teknik och djurens bästa.

Vi tycker det är svårt att finna någon mer lämpad peson för priset till ”Årets Medarbetare”.

Utveckling genom åren

Mycket har hänt under de 40 år som Lennart varit i branschen.

– Vi har gått från 18 till 30 smågrisar per sugga och år. Förr hade jag en del grisar hemma också, fick gyltorna sex eller sju levande födda var man jätteglad, nu får de mellan 15 och 17. Det är helt fantastiskt! Det är roligt att ha fått vara med och följa den utvecklingen, säger Lennart, som inte håller med de som menar att det var bättre förr.

– Nej, jag skulle säga tvärtom. Vi har fler hjälpmedel nu, till exempel vacciner. Biosäkerheten är bättre med större, slutna besättningar. Jag förstår att folk kan tycka att modern grisproduktion verkar industriell, men djuren har det bättre nu. De får den omvårdnad och det foder som de behöver. Förr kunde man se ganska skrangliga djur hos enskilda bönder som försökte spara in på utgifterna. Jag tror att grisarna mår bättre psykiskt i dag också, förr var de ofta rädda, det är de inte i dag, säger han och konstaterar:

– Ett djur som presterar bra mår bra.

Rutiner varje vecka

I arbetsuppgifterna på Pileboda ingår exempelvis seminering, dräktighetstest, flyttningar av djur, tvätt av avdelningar mellan omgångar och allmän omsorg om djuren och stallarna. Varje vecka transporteras 70 dräktiga djur för grisning på granngården, och lika många kommer tillbaka för seminering.

Det enda arbetsuppgiften Lennart kan komma på som inte är så lockande alltid är när något djur behöver avlivas.

– Men det är ju nödvändigt ibland, man gör ju djuret en tjänst. Att skrapa skit är väl inte heller så stimulerande, men det ingår. Det är ju gratis träning också, säger han med ett skratt.

Kristina Borg Palm och Lennart har jobbat tillsammans i 15 år.
– Vi litar till 100 procent på varandra och strävar åt samma håll i arbetet. Kristina är egentligen också värd medarbetarpriset, säger Lennart.
Till arbetslaget hör även Sven Andersson, som arbetat på Pileboda i 16 år. 

Resultatinriktad

Det som driver Lennart i arbetet är att skapa bättre och bättre resultat hela tiden. Likasinnade arbetskamrater och en arbetsgivare som är ärlig, rak och lyhörd för medarbetarnas åsikter och input bidrar också till trivseln på arbetsplatsen. En annan viktig egenskap hos en arbetsgivare menar Lennart är förmågan att visa uppskattning.

– Visst är lönen viktig. Men det är viktigt att chefen visar uppskattning på annat vis också, tycker jag.

Lönerna på Pileboda är fasta, även om det under årens gång diskuterats provisionsbaserad ersättning.

Under semineringsperioden går suggorna på Pileboda i ett system med foder- och semineringsbås med ströad liggyta bakom. Fyra veckor efter seminering flyttas de till dräktighetsavdelningen, där 70 suggor samsas om en transponderstation, samt liggytor runtomkring. 

Dyrare kotletter

På frågan om hur han ser på framtiden för svensk grisuppfödning svarar Lennart:

– Svensk grisuppfödning måste fortsätta! Jag tror på stora rationella enheter. Det behöver byggas nytt, många befintliga stallar börjar bli slitna. Men många konsumenter tycker att djuren ska få gå ute. Jag hittade ett kvitto från en fest 1957. Kotletterna kostade nio kronor kilot och kokerskan tog tre kronor i timmen. Skulle man räkna om priset på kotletterna till dagens lönenivå skulle de kosta 450 kronor kilot. På den tiden var maten dyr, men vi hade råd ändå. Låt kotletterna kosta 450 kronor kilot så kan vi låta djuren gå ute!

När det gäller sin egen framtid, menar Lennart att han inte alls är redo för pension om två år.

– Nej, jag vill jobba längre än till 65, säger han, och undertecknad tvivlar inte alls på att det är så det kommer att bli.

*AD står för Aujeszkys sjukdom, även kallad pseudorabies eller mad itch. AD är vanlig i många delar av världen, men Sverige friförklarades officiellt 1996. Källa: SVA

 

Minnesvärda episoder ur Lennarts yrkesliv

Tiden med suggringen
”Jag åkte omkring i 40 olika satelliter och samlade in resultat och gav råd. Man träffade väldigt många olika människor då. Det är kul att ha varit med om det.”

Nytt avelsmaterial
”Det blev ett lyft i produktionen när Z kom. Man blir glad när det blir så. TN70 tar bättre hand om sina smågrisar. Det var svårt med digivningen på det äldre avelsmaterialet, det är inte lätt att få toppresultat då.”

Nya stallet på Pileboda
”2015 byggdes ett gammalt djupströsystem för 400 suggor om till transpondersystem för 800 suggor. Dessutom byggdes nytt stall för betäckning. Det blev riktigt bra! Djuren är jämna och fina och det är relativt lätt att lära dem systemet.”

Emma Sonesson
Emma Sonesson
Tel: 073-6504983
E-post: emma@ja.se

 

Artikeln publicerades måndag den 24 juni 2019

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste