LEDARE: Vad har klimathysterin och Sverigedemokraterna gemensamt?

Det är lätt att se ner på konsumenter och debattörer som okritiskt argumenterar emot även svenskt kött, av etiska eller miljöskäl. Än svårare är det att ta dem på allvar som även fördömer svenska mejeriprodukter. Inte bara ur ett kosthållningsperspektiv, utan främst ur ett hållbarhets- och miljöperspektiv.

Men låt oss för ett tag fokusera på kommunikationen och bemötandet. Det kan vara extremt frustrerande att diskutera med någon som är mycket starkt övertygad om en annan uppfattning än din egen. Att argumentera jordbruk med en djurrättsaktivist har för mig stora likheter med att diskutera med en vaccin-motståndare. Jag får anstränga mig för att ta diskussionen sakligt och tålmodigt.

Min bild är att vi som ser svenskt jordbruk som väldigt viktigt och som ser komplexiteten i biologin och det ömsesidiga beroendet mellan djur och grödor, håller på att förlora debatten. Med några lysande undantag beror det främst på att våra mest kompetenta och resursstarka håller tyst.

Det är som om vi tror att bara vi håller ut så går vansinnet över. Det blåser över, eller så blir det aldrig någon betydande del av marknaden. Men, fungerar det så?

Den svenska klimathysterin tar sig allt mer absurda uttryck. Istället för klimatnytta blir det mest klimatkoma. Påhitten blir så missriktade att de inte blir till någon nytta.

Några exempel är E-on som nyss propagerade för minskat köttätande, LO-ägda Örenäs slott som skulle tvinga gäster som valde kött på menyn att betala extra för trädplantering i fjärran land, Max som byter ut svensk nötfärs mot cypriotisk ost och avokado.

Det är många som ogillar Sverigedemokraterna. Det var många fler som ogillade Sverigedemokraterna förr. Vi bortser från partiets politik för en stund och fokuserar på hur det gått när den breda massan, som tyckte sig veta bättre, valde att inte ta debatten med Sverigedemokraterna.

Det gick inte som majoriteten tänkt sig, tvärtom. Oviljan att ta debatten med Sverigedemokraterna stärkte sammanhållningen i den lilla sverigedemokratiska gruppen. Samtidigt körde politiska majoriteten på enligt sin filosofi, utan att vara särskilt lyhörda för allmänhetens tankar. Resultatet blev exakt det motsatta mot vad majoriteten, som ansåg sig ha rätt, avsåg.

Givetvis kan analysen göras mycket mer komplex än såhär, men ibland är människans beteende förutsägbart och paralleller relevanta oavsett sakfråga.  Vi i Sverige är rätt ensamma om kraften i vår klimatoro. Senast idag kom till exempel statistik som visar att flygandet minskar i Sverige, men fortsätter att öka i våra närmaste grannländer. Det är vi som är extremisterna.

Riskerar vi i svenskt jordbruk att göra samma fel som politikerna gjorde med Sverigedemokraterna? Har vi ens alternativet att inte lägga mer kraft på att föra fram vår syn och ta debatten med dem som tycker sig ha gjort sin hemläxa, men kommit till en för oss främmande slutsats.

De gånger vi tar debatten på individnivå kan det faktiskt göra skillnad, i det lilla. Det går att få förståelse för växtföljder, betesmarkers behov av mular och växtnäringsförsörjning. Polariseringen i svensk debatt gör det svårt att nå människor genom masskommunikation i en så infekterad fråga som mat och miljö (hur blev den så infekterad?). Men vi måste försöka.

Företag och de flesta politiker springer ditt massan går. Vi har sett hur det kan gå om man inte tar debatten. Då blir det garanterat inte som man vill.

Stefan Ljungdahl

 

Artikeln publicerades onsdag den 26 juni 2019

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste