660 mil på sex dagar

Lisette Fritzon på Westlamm dorper har specialiserat sig på avel och export av rasen dorper. Senast gick resan ner till Tyskland och Spanien.

– Vår affärsidé är att hålla en attraktiv och fin exteriör på våra djur av rasen dorper som vi säljer både inom Sverige och utomlands. Vi har inriktat oss mycket på just export, säger Lisette Fritzon, som tidigare i våras var på en exportresa ner till Europa. Foto: Carolina Wahlberg

På sex dagar körde hon och hennes vän Annelie Wallin från Mörkö lamm ungefär 660 mil.

– Det var spännande men bitvis lite kämpigt att åka så långt, berättar Lisette som driver företaget Westlamm dorper utanför Falköping.

På sin resa passerade de sju olika länder och levererade tolv djur av både rasen vit dorper och och dorper till två gårdar i Tyskland och tre i Spanien.

Särskilt kompetensbevis

För att få göra den här typen av livsdjursexporter, måste man ha ett specialgodkänt fordon som är godkänt för långa transporter över tre timmar. Annelie Wallin har en besättning med vit dorper och det är hon som har specialsläpet.

– Man måste även ha ett kompetensbevis för att få lov att köra djur i yrkesverksamhet. Så man måste gå en särskild kurs och komma in i Jordbruksverkets register för att bli godkänd transportör, säger Lisette.

Både Lisette och Annelie har kompetensbeviset och kunde därför turas om att köra transporten. Och det kunde behövas på den långa resan. Från Mörkö utanför Södertälje ner till sista gården var det 330 mil.

Annelie Wallin på Mörkö lamm utanför Södertälje var med på exportresan med ett gäng vita dorper. Här är hon tillsammans med djurtransporten på färjan över till Tyskland. Foto: Privat

Många vilopauser

Enligt reglerna får man köra transporten i ett dygn, sedan måste man söka upp en kontrollstation. Vid dessa ska djuren lastas av för att få vila i ett dygn. Sedan kan du få köra igen. Det går nämligen inte att bara lasta av djuren på vilken gård som helst. Då förlorar djuren sin hälsostatus, som de får genom intyget av veterinären inför exporten.

– Skulle vi ha stannat någon annanstans än på kontrollstationen hade vi fått börja om på ny kula, säger Lisette.

På kontrollstationen finns det också en veterinär som kollar av djuren innan de lämnar stället för att se att djuren är fortsatt friska.

Inför resan krävdes en hel del logistikarbete för att få ihop rutten på ett bra sätt.

– Vi fick inte köra för länge, djuren måste vila efter ett visst intervall. Förutom efter de här 24 timmarna så måste de ha entimmarspauser med jämna mellanrum. Det var ett skapligt pussel att få ihop destinationerna med djurens vila och vår vila. Det var Annelie som gjorde det gedigna arbetet.

Har ni haft kontakt med gårdarna efteråt?

– Ja, vi vill givetvis veta att våra djur har det fortsatt bra. Så vi har haft kontakt med alla som vi levererat djur till och det verkar som att djuren har acklimatiserat sig bra.

Enligt Lisette är dorper som ras just väldigt anpassningsbar.

– De kan bo i Sydafrika eller i Kanada. De finner sig i det mesta.

Dorper som ras har en speciell egenskap i och med att de fäller sin egen päls. Men som mycket annat är detta en avelsparameter som man måste bygga upp under tid. Foto: Carolina Wahlberg

Milt kött

Andra fördelar med rasen är enligt Lisette att de är väldigt bra grovfoderomvandlare.

– Och därmed otroligt billiga i drift. De har även ett marmorerat, välsmakande och milt kött.

Hon menar att de även är väldigt lätta att ha att göra med. En egenskap som djuren har är att de fäller sin ull själva.

– Tanken är att vi ska ha en hel besättning som fäller, så att vi ska slippa klippa dem. Vi är inte där ännu, men vi jobbar på att avla på den egenskapen.

Lamm året om

En annan positiv sak enligt Lisette är att djuren brunstar året om, vilket gör att du kan få flera lamningar. I år lammade tackorna i april och tanken är att de ska lamma igen i december.

– Ska du ha fram lamm är det en fördel om du inte bara har djur som ska slaktas i oktober och november när majoriteten av Sveriges andra lammproducenter slaktar. Utan att du kan producera lamm året om.

Hur stort är intresset i Europa för rasen?

–  Dorper är en ras som är på frammarsch världen över. Rasen och efterfrågan ökar stadigt.

Lisette tycker att det är roligt med just exporten. Och de senaste köparna kom de i kontakt med via Facebook.

– Det är roligt att testa sina gränser och se vad som är möjligt. Det är kul att vi har fina djur av raserna dorper och vit dorper i Sverige, och att det finns ett sug efter djuren utifrån.

Caption

Mycket administration

Men det är inte bara roligt att hålla på med livsdjurs­export. Det är mycket regler och pappersarbete inför resan.

– Det är inget man bara hastar ihop på en helg, utan det tar tid. Och det ligger mycket arbete bakom.

När det kommer till kostnaden för exporten kan man lösa det på lite olika sätt.

– Köparna kan stå för transporten och så kan vi stå för arbetet till exempel. Sedan står en för dokumenten och en för övernattningarna. Man får ge och ta lite för att hålla transportkostnaden nere. För det ligger i allas intresse att det ska bli så billigt som möjligt, säger Lisette.

Båda gårdarna har tidigare exporterat djur, men inte på samma sätt som nu med en lång resa. Lisette har exporterat djur till Danmark och Estland.

Med från start

Anledningen till att Westlamm dorper riktat in sig på just avel av dorper är att Lisette och hennes man Daniel Sundberg för nio år sedan läste om Ina som hade tagit in de första dorper-embryonen från Kanada till Sverige. De blev inspirerade och kände att det här var något de ville haka på.

– Vi var en av få gårdar som fick köpa djur första året hon fick lamm att sälja. Då fick vi köpa en bagge och några korsningstackor som hade dorper i sig, berättar Lisette.

2012 köpte de sina två första tackor. Sedan har de kört på och ökat upp besättningen allt eftersom, till ett 30-tal tackor och tio baggar.

Fakta: Westlamm dorper

Ägare: Lisette Fritzon och Daniel Sundberg

Var: Svensholmen utanför Falköping

Areal: Brukar runt 15 hektar åker och bete

Djur:  30 tal tackor plus lamm och ett tiotal baggar

Varifrån kommer ditt avelsintresse?

– Jag har alltid köpt in bra baggar, men jag hade inte jobbat så mycket med renrasig avel innan vi började med dorper. Det kändes nytt och spännande. Det är sällan man får chansen att vara med från början och bygga upp en ras.

Gården har en av väldigt få besättningar i hela Sverige som är genotypade. Det är ett bevis på hur pass resistenta djuren är mot sjukdomen scrapie, något som är viktigt vid export.

– För Sveriges del är det här helt ointressant, för vi har inte sjukdomen här. Men utomlands finns den tyvärr och då är det intressant för dem att ha djur som inte får scrapie.

Hur kan man stärka fårbranschen i Sverige?

– Näringen som sådan måste vara mindre ”svensk-lagom”, och istället slå sig på bröstet. Svenska lamm är det bästa. Vi har låg antibiotikaanvändning och de flesta djuren får vara ute och beta och hålla landskapen öppna. Lammen som man köper till påsk som inte har fått beta ute har också haft ett bra liv med bra foder.

I Sverige är medelbesättningen på runt 30 tackor.

– Besättningarna i Sverige är generellt ganska små. Ska du får en lönsamhet, får du antingen gå ihop med andra producenter och sälja ihop. Eller så får man vara mer om sig och kring sig. Hitta egna försäljningskanaler och hitta mervärde genom att sälja skinn och ull. Man behöver vara lite mer kreativ jämfört med dem som har kanske nöt och får ett bra kontrakt med ett slakteri.

Vad tror du om framtiden för branschen?

– Lamm ligger i tiden. Jag tror och hoppas att den svenska lammproduktionen har framtiden för sig och att den kommer att öka. Det finns ett stort utrymme i och med att importen är så stor. Så alla lamm behövs, oavsett ras.

På gården har man satt in embryon i tackor i omgångar. Det är ett bra sätt att få in nytt avelsmaterial och kunna bredda sin avelsbas utan risk att få in smitta. Men i och med att inte alla embryon tar sig kan det bli en dyrbar historia om det vill sig illa. Foto: Carolina Wahlberg

Hur vill du utveckla ert företag?

– När barnen blivit lite större vore det kul att öka besättningen lite grann. Men vår plan är inte att ha 500 tackor. Men man kanske kan dubbla besättningen med rätt förutsättningar.

En annan sak som hon hoppas att framtiden ska bjuda på är försäljning av egna embryon och semin.

– Men marknaden i Sverige är inte den starkaste. I Sverige är det än så länge väldigt få som sätter in embryon, men en del har börjat med semin. Så då skulle vi återigen behöva vända oss utomlands.

Carolina Wahlberg
Carolina Wahlberg
Tel: 019-16 61 35
E-post: carolina@ja.se

 

Artikeln publicerades lördag den 06 juli 2019

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste