Vad är rätt pris för slanggurkan?

Krönika. Vår andel av vad maten kostar motsvarar inte vad den är värd. Jag är en av dem som anser att LRF gjorde fel när de skänkte bort svenskmärkningen till handeln; för dem att slå mynt av och för oss till att stå för trovärdigheten och de kostnader som är förknippade med den.

Erik Holgersson är en v Jordbruksaktuellts odlingskrönikörer. Foto: Privat

Ta ett exempel från min värld, ekologisk slanggurka. Det ekologiska odlingssättet med de krav och regler som finns där; fördyrar insatserna i produktionen med cirka 100 procent jämfört med konventionell odling. Lägg därtill att skörden bara blir 30-50 procent av den konventionella. Så om intjäningen skall matcha den konventionella så skulle avräkningspriset ligga 300-400 procent högre än det konventionella. Så här är vi vana att se på detta och diskutera (eller rent av gräla) oss bönder (odlare) emellan.

Var diskussionen borde ligga är på avräkningsprisets andel av det slutliga konsumentpriset. Jag ser min slanggurka lämna gården, färdigförpackad och färdigetiketterad (vilket jag fått betala) med handelskedjans märkning. Jag har stått för all risk i odlingen, tagit alla odlingskostnader, tagit alla fasta kostnader samt alla emballage och transportkostnader fram till kund. Dessutom har jag fått kassera, utan ersättning, goda gurkor som av olika anledningar har utseendet emot sig.

Jag vinkar av pallarna, går till datorn, ser mejlet med förra veckans avräkning. 20 kr/kg+moms. Sätter mig i bilen, åker till handelskedjans lokala butik och kollar konsumentpriset. 70 kr/kg ink moms.

När staten tagit sina 8,40 kronor, odlaren fått sina 20 kronor, så festar handelskedjan loss på de 41,60 kronor som endast ska täcka kostnaderna för att dra pallarna från lastkajen in i sin byggnad, härbärgera den till kunden kommer samt ta betalt för varan. Ingen förädling eller värdeskapande åtgärder har tillförts av dem. Ändå är det de som gör ojämförligt den största vinsten, bara för att de är närmast kunden.

Undersökningar som gjorts säger att svenska handeln inte har större vinstmarginaler än i andra länder. Men i så fall är detta ett globalt problem. Ett fel blir inte ett rätt för att felet är utbrett över hela Europa.

Vad är då medicinen mot detta? Finns det någon medicin eller är det bara att acceptera villkoren eller lägga av som gäller?

Jag återkommer i min nästa krönika vad jag tycker behöver göras.

Hur gick det då med mina odlingsförsök med sådd i brätte och sedan direkt till odlingsbädd kontra kruka?

Svaret hos mig blev; det beror på vad för slags personlighet du är samt vilka tidförutsättningar du har.

Brättsådd kontra kruksådd var snabbare. Jorden blev fort genomfuktad och varm i brättena så det grodde fort. Växte fort. Blev planteringsfärdigt fort. Men det finns inga marginaler. När plantan är färdig så måste den ut i bädden. Annars blir det inte bra. Brättplantorna får väldigt fort obalans mellan gröndel och rötter. Dessutom måste bädden vara riktigt bra förberedd och välkomnande.

De kruksådda plantorna tog tid på sig att gro, växte långsamt men tog sen fart då de hade en stor jordklump att växa i. Plantan blir rejält etablerad innan plantering i bädden och klara sig bättre mot prövningarna där.

Så hur kommer personligheten in då?

Jo, vet du med dig att du är tidsoptimist, har tusen järn i elden och ofta inte riktigt hinner med, så ska du så i kruka för större marginaler och större tidsspann att utnyttja.

Är du fokuserad, kan hålla deadlines och ingen eller inget sliter i dig för att du skall göra något annat, då kan du turboboosta ditt odlande med en vecka eller två genom att gå direkt från brättet. Men även spara arbete och utrymme i såddavdelningen.

Tänk att ens personlighet ska spela in även i odling, inte bara i sociala interaktioner...

Eric Holgersson

 

Artikeln publicerades tisdag den 09 juli 2019

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste