En dans på rosor till slakteriet

Krönika: Är sedan juni installerad på slakteriet för en andra jobbsommar. Veterinärstudenter erbjuds efter år 3 att jobba för Livsmedelsverket med besiktning av slaktade djur. Ett intressant jobb, inte minst när man växt upp med att djurbilen kommer till gården med jämna mellanrum.

Nu är cirkeln sluten och jag har följt hela kedjan från dikalv till naturvårdare som sedan blir kött. Men när man på vägen till jobbet möts av rosor på stängslet och trottoarer som målats med ”stoppa morden” går det inte att bortse från att den självklara cirkeln är ansatt av en liten men högljudd skara. 

I våras var jag på roadtrip i sydstaterna. Jag slås av olikheterna i arbetsklimatet, inte bara för primärproducenterna utan även för slakterinäringen. I slutet av resan hamnade jag hastigt och lustigt på ett med svenska mått mätt medelstort slakteri. Efter ett kortfattat ”grew up on a cattle farm, now in vet school” förkunnade ägaren att vi var välkomna in. Frågorna jag lyckades spotta ur mig i mitt förvånade tillstånd blev väl mottagna och besvarade, utan ett uns misstänksamhet. Dels slogs jag av att ”veterinärstudent” onekligen klingar mer positivt på andra sidan Atlanten, men främst av den orädda framtoningen. Här låg slakteriet öppet med restaurang och stugor i anslutning för den intresserade, när jag på mitt jobb går in genom en vaktkur på ett stängslat industriområde. 

Långa transporter till slakterierna påtalas ofta. Men när det väl kommer till kritan är tydligen en halvtimme mer eller mindre ovidkommande då aktivister utan tanke på djurens välbefinnande stoppar bilarna utanför slakteriet. Armar och selfiepinnar sträcks in i bilen till djuren, syftet är att ”lugna, be om förlåtelse och säga adjö”. Att störa djuren på det här sättet är brottsligt och fel på så många vis, de serverar även bildbevis i form av profilbilder på Facebook. Låter lättlöst, särskilt nu när politiker påstår sig vilja ta krafttag mot aktivismen. Ändå läggs anmälningarna på hög hos polisen. I rapporten som är på gång gällande terror mot lantbrukare saknas perspektivet slakteri. De här situationerna ger en ohållbar arbetssituation för slakteripersonal och icke att förglömma, för transportörerna. Ett enormt ansvar att agera rätt i dessa volatila situationer läggs på deras axlar. 

Bland det svåraste att förstå med djurrättsrörelsen är dess fokus. Det är något tragikomiskt över att demonstrera mot ett kosläpp. Är det bättre att korna står inne som i många andra länder? Rörelsen lyser även med sin frånvaro angående det stundande Mercusor-avtalet. Det liknar en ansvarslös offshoring av metallbrytning. Är det viktigaste att det sker utanför landets gränser, under sämre förhållanden, än att deras samvete svärtas? I förlängningen är det vad terrorn leder till, att arbetsmiljön för den svenske bonden förpestas så denne slutar och självförsörjningsgraden minskar ytterligare. Därför är det ytterst angeläget att hejda aktivisternas framfart för livsmedelsstrategin. 

Jag fortsätter gärna jobba med köttkontroll, men framtiden är oviss om vi inte kommer till bukt med utsattheten för näringsidkarna i den här branschen. Inte nödvändigtvis till förmån för överprisade vegobitar utan snarare importerat kött. Även om produkter som falskt kallas ”kött” vinner mark vill konsumenten ha kött oavsett vad aktivister och andra vegovurmare (läs Max) påstår. Vi hade vunnit på att anamma den amerikanska attityden och sträckt på oss, men det kräver backning av politiker och rättsväsende. 

Jennifer Johansson
Veterinärstudent 

 

Jennifer Johansson

Ålder: 24 år

Gör: Studerar veterinärprogrammet år 5

Huvudintresse inom lantbruk: Köttdjur och allt annat som rör kor

Viktigaste frågan för branschen: Att få konsumenterna att inse värdet av en inhemsk produktion och självförsörjningsgrad

 

Artikeln publicerades tisdag den 20 augusti 2019

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste