Ett år efter branden är beredskapen hög

Samtidigt som förra sommarens torka satte press på landets jordbruk rasade också skogsbränder i Jämtlands län. I Ragunda kommun blev jordbrukare en avgörande och oförutsedd resurs.

 

Jan-Erik Karlsson stationsansvarig/räddningsledare och Anders Halén, förman på Svedja gård, mjölkgård utanför Hammarstrand med cirka 60 mjölkande kor och mjölkrobot. Anders är nu både jordbrukare och brandman sedan 10 april i år. Foto: Towe Johnson


Ett år har gått sedan skogsbranden i Ragunda kommun, den första stora branden i Sverige förra sommaren. Ett flertal mindre skogsbränder hade redan brutit ut i kommunen när åskan drog in över byn Pålgård och kort därefter slog blixten ner på berget.

Jan-Erik Karlsson är stationsansvarig på brandstationen i Hammarstrand och var ensam på plats när bränderna bröt ut. Brandbilarna var redan ute på en närliggande brand som brutit ut dagen innan.

Lördagen den 14 juli minns Janne tydligt.

– 17.25 på lördagen, då stod jag på altan, vi hade precis avslutat en mindre skogsbrand bara en bit bort. Ett åskoväder började dra ihop sig bakom Pålgård och det mullrade till. Så slog blixten ner bakom huset och en kraftig smäll hördes.

Strax därefter får Janne en bild av sin dotter på en rökpelare från byn Näset, en mil från Hammarstrand. Janne sätter sig i bilen och larmar.

– Jag minns hur jag i bilrutan ser två rökpelare från Näset och i backspegeln ser jag en tredje, den kom från Pålgård, säger han och pekar upp mot Snödberget.

– Det var så sjukt. Och inga brandbilar hade vi hemma. Det här blir ett helvete, tänkte jag då.
 

Mycket tyder på att stora delar av brandområdet, som redan innan hade höga naturvärden, nu blir naturreservat. En stor del av den skog som drabbades var privatägd. Området var uppdelat i 15 skiften varav 13 var privata. Foto: Towe Johnson

Stort pådrag

När Janne sedan åker till brandstationen för att invänta förstärkning samtidigt som bränderna i Näset bemannats av styrkor från grannkommunerna, får han ett samtal från en jordbrukare.

– Då ringer Johan Dalgren och erbjuder sig komma med skittunnan. Då hade jag ingen aning om vilka resurser det rörde sig om.

Med två stora skogsbränder igång och en tredje som nu började dra iväg rejält drog verksamheten snabbt igång. Pålgårdsbor och markägare med lokalkännedom reagerade snabbt, och strax anslöt brandpersonal.

På lördagsnatten hade man lyckats begränsa branden något. Men så fort solen gick upp på söndagen, cirka tolv timmar efter blixtnedslaget, spred den sig igen med flera hundra meter.

– Då var det utom kontroll alldeles, konstaterar Janne.

Anders Halén, förman på Svedja gård, hade redan vid fredagens brand involverats som brandvakt efter släckningsarbetet.

– Jag såg hur det började ryka från berget, så jag for upp för att se om jag kunde hjälpa till. Sedan hann jag precis gå av det skiftet på lördagen, när blixten slog ner igen, några kilometer därifrån jag varit.

Emellan vattentransporterna var Anders även med i markarbetet. Deltagandet i släckningsarbetet var stort och engagemang och stöd kom från företag, organisationer och privatpersoner i hela länet. 
– Det var otroligt vart man fick kraften ifrån, för när det blir sådär stort så blir det väldigt kymigt. Det är ju naturens krafter, säger Anders Halén. Foto: Anders Halén

Allvarligt läge

När vinden vände och elden kom in över bergskammen blev branden snabbt publik. På måndagen drog röken in över Hammarstrand och därav gick det ut ett VMA till lokalbefolkningen.

– Då rök det hitåt byn. På natten mot måndagen var det som ett krigsfält här. Det for bilar kors och tvärs och man såg ingenting. Det var alldeles kolsvart och askflagor på bilarna. Då kände man att det var allvar, säger Anders.

Sex räddningssektorer från övriga länet, helikoptrar och hemvärnet hade anslutit. Men på brandens tredje dag, när insatserna hade fått backa tillbaks, insåg Janne att det här klarade de inte upp själva och ansökte om fler frivilliga via sociala medier.

Hundratals frivilliga

– Jag hade frågat efter 20 personer, när jag kom ut på måndagen stod där 60–70 personer. Man blev alldeles överväldigad, säger Janne och fortsätter:

– Uppslutningen var helt otrolig. Om man bara haft tid att ställa sig och titta på allt och alla som rörde sig där ute, det spelade ingen roll vart man gick så var det folk som ville göra nånting. Helt overkligt.

Dagarna som följde gick en hel bygd samman och frivilliga strömmade in, även från andra län. Länken mellan räddningstjänst och civila blev hembygdsgården, som även blev samlingsplatsen för förnödenheter.

Under branddygnen körde Anders skytteltrafik med gödseltunnan mellan Indalsälven och Pålgård.
– Det var helt nytt, men dels har jag sett hur det gått till söderut när dom kört och hur lyckat det varit. Sen är det ju ypperligt att köra vatten med dem. Så det var ganska självklart för oss, men kanske inte lika självklart för räddningstjänsten här då. Foto: Björn Thalén

Oväntade resurser

Vattentransporterna som Anders och fem jordbrukare till utgjorde med sina gödseltunnor var avgörande i släckningsarbetet.

– Vi pumpade vatten ur älven och körde upp till brandbilarna så att de kunde stå still och koncentrera sig på att släcka istället för att köra, säger Anders.

Men samtidigt som bränderna härjade så fanns också oron över torkan.

– Vi var pressade av torkan också för vi fick ju inte ihop foder så vi klarade oss, så bara det var en oro som hela tiden fanns med såklart.

Men för Anders var det ingen tvekan att hjälpa till.

– Det var självklart att hjälpa till i en sådan situation. En stor skogsbrand så nära bebyggelse innebär att man prioriterar om och lägger om fokus. Eftersom det var mitt emellan skördarna så det var lite lugnare där ett tag, säger Anders.
 

– Enligt väderprognoser så är det sånt här väder vi kommer få alltmer. Men nu är vi bättre rustade framöver, berättar Janne som visar upp den nya sexhjulingen och skogsbrandutrustningen som varit en del av den nya beredskapssatsningen från MSB.
Janne berättar också att man har mer koll på prognoserna nu, och han förklarar att under väderförhållanden som förra sommaren så sprider sig en toppbrand med en kilometer per timme vilket blir en mil på tio timmar, medan en markbrand tar sig 300 meter per timme. Foto: Towe Johnson

Kartläggning

Anders berättar om kartläggningen av resurser som nu påbörjats i LRF:s lokalavdelning i Ragunda, som kallas ”overall”.

– Efter Sala-branden pratade vi om det, men så hann vi inte efter det. Men nu inventerar vi allt: traktorer, tunnor, fyrhjulingar, alla djur i kommunen och folk som kan vara intressanta vid en insats, allt sådant. Så blir det något är det bara att slå upp och ringa.

Kartläggningen kommer resultera i en pärm där hela kommunens resurser finns med, som också räddningstjänsten ska kunna ha.

– Det är ju inte bara för skogsbränder, tillägger Anders, utan också om det brinner i en ladugård så ska räddningstjänsten veta vart vi ska göra av djuren, vem som ska kontaktas.

Inga gårdar behövde evakueras den här gången men fem bostäder fick utrymmas, men det var tal om många fler. Folk packade och var beredda, menar Janne.
 

Det är ett bränt och kargt landskap där branden dragit fram. Trots att det förkolnade täcket ger ett tillsynes otäckt intryck, så är tecknen på skogens återhämtning tydliga. Många arter gynnas av bränder och etablerar sig snabbt i en så kallad sekundär succession, här med rallarros som första kolonisatör. Foto: Towe Johnson

En beredskap

Janne framhåller böndernas insatser som ovärderliga under de brandhärjade dygnen.

–Tack vare dem hade vi ju aldrig brist på vatten, säger han och understryker deras kapacitet.

– Största lärdomen från det här är att veta alla resurser och engagemang som egentligen finns på byn, både från civila och bönder.

Att kommunikationen mellan räddningstjänst och jordbrukare kan utökas framöver inför liknande situationer, är de båda eniga om. Både vad gäller beredskapen och eventuella avtal.

Pålgårdsbranden omfattade cirka 200 hektar, långt ifrån den 5 000 hektar stora branden i Sveg. Men det som gjorde den här så speciell förklarar Janne, var dels den svåråtkomliga terrängen på berget och dels att den var så publik.

– Närheten till centralorten gjorde att den hotade mycket. Men det som utmärkte Pålgårdsbranden, var att vi släckte den, och inte att den stoppades av naturliga orsaker.

–Branden här startade tidigt, hade den varit två dygn senare så hade det sett annorlunda ut med resurser. Så det var också tur, menar Janne.

Deltidsbrandman

Vid Jordbruksaktuells besök i mitten av juli har jordbrukaren Anders hunnit medverka vid mer än tolv larm, sedan han den 10 april anställdes som brandman.

– Jag har alltid vart intresserad av det här men har aldrig tagit steget. Nu vart det påtagligt efter att ha varit med en hel vecka. Så var det ganska många som tyckte att jag skulle gå med också. Så då gjorde jag det, säger han.
 

Bränderna 2018

Bränderna som bröt ut helgen 14–15 juli 2018 kom att bli några av de mest omfattande bränderna i Sverige under modern tid. Det räknades också som en av de största samlade brandbekämpningsinsatserna i EU.

 

300 skogsbränder bröt ut sommaren 2018.

 

21 000 hektar skogsmark - brann totalt ner, varav 85 procent i Dalarnas, Gävleborgs, Jämtlands och Västernorrlands län.

 

Den andel skog som kommer avsättas som reservat har höga miljö- och naturvärden som under tid kommer att utvecklas.
 
Källa: Skogsstyrelsen

 

Towe Johnson
Towe Johnson
Tel: 073-925 05 41
E-post: towe@ja.se

 

Artikeln publicerades lördag den 24 augusti 2019

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste

”Hold on little girl...”

Krönika: Hon har väl knappast undgått någon, denna lilla flicka som reser med båt och tåg världen över för att göra klimatets röst hörd, Greta. Fint och fantastiskt på många sätt. Hon vill att beslutsfattare i världen ska göra något drastiskt för att stoppa klimatförändringarna som blivit allt påtagligare. Man behöver inte vara agronom, forskare eller hjärnkirurg för att koppla dessa till fossila utsläpp, industrialism och globalisering. Däremot är inte alla överens om vad dessa beslutsfattare bör göra. 

Kommentera