Vi har glömt att vi är vår egen lyckas smed

Krönika: Finns det något som skapar en allergisk reaktion hos mig, så är det gnäll på jobbet. Och här i Sverige pratas det om hur jobbigt det är att jobba, på alla plan, i alla branscher. Det går igenom hela Sverige, varje dag på året.  Det känns som ett accepterat ämne som många känner sig lite småbekväma i. ”För mycket på jobbet?” Ja det är för jäkligt. Dålig chef, dåliga medarbetare, trivs inte, ingen förstår något, organisationen är fel.

Sedan en tid tillbaka har jag slutit fred med mig själv, mina kollegor och jobbet. Det finns inte någon som inte har bra egenskaper. Det finns inte någon som inte har dåliga egenskaper. Frågan är hur jag förhåller mig till dem? Var lägger jag tonvikten och hur hanterar jag situationen? 

Livet förändras hela tiden. Jag har jobbat som kioskbiträde, diskare, stekt hamburgare på McDonalds, varit servitris, pr-konsult, kommunikatör och projektledare för Rosa Bandet. Nu är jag grönsaksodlare. Alla jobben har inte varit drömjobb, snarare har inget av jobben varit ett drömjobb. Det är som det är. Däremot är det min egen inställning till varje jobb som har haft en central betydelse.

Nu är jag uppriktig men enligt mig inte speciellt kontroversiell, alla här i Sverige med arbetsförmåga har möjligheten att hitta ett jobb – om de vill. En del tror dock att det finns en quick-fix eller att man kan välja jobb från dag ett. Men din mamma eller pappa eller någon annan kan inte hjälpa dig med jobbet som du vill ha, du måste, ja det är sant, fixa allt själv. 

Många gör något fantastiskt av att de alltid har jobbat, att de har jobbat samtidigt som de har pluggat…Okej. Men det borde väl vara en självklarhet, undantaget några få bemedlade. Likaså att man söker flera jobb innan man får något. Att man söker sina jobb själv. Att man får vara beredd på att jobba över ibland. Vissa jobb kräver att man börjar tidigt, andra att man jobbar sent eller helg. Inga konstigheter. Det är inte synd om någon. Man har inte varit extra duktig. Så är livet. Man jobbar. 

Men idag ser många sig själva som suveräna och att jobb är något som man väljer när, hur och vad som man har lust med att göra just nu. Hur kunde det bli såhär? Vi trippar allra högst upp och ner på Maslows behovstrappa mellan självförverkligande och självhävdelse - non stop. Är det en mänsklig rättighet? Jag vet inte, men tycker att frågan är intressant. 

Däremot är jag mer säker på att det som skiljer en nöjd person med sitt jobb från den som aldrig riktigt kommer vidare eller inte anser sig vara där hon eller han borde vara, det är synen på sig själv och sitt arbete. Och synen på sin egen förmåga. 

Har du en roll på ett företag som du tycker att du är för kvalificerad för, att du borde vara någon annanstans?  Arbetsgivaren ser inte din fantastiska potential? Eller du som arbetsgivare är inte nöjd med dina medarbetare? Du har en massa smarta idéer och lösningar som ingen lyssnar på? Dina medarbetare gör aldrig som du säger? Osis och för att vara tydlig, du är antagligen där du är av en anledning. Börja med att analysera dig själv.

Fokusera och gör ditt absolut bästa inom din arbetsbeskrivning så ska du se att du snart får uppmärksamhet. Det finns ingen som har gjort karriär på annat sätt, jag kan inte alla branscher men är säker på att även en framgångsrik youtuber jobbar hårt.   

Gör ditt allra bästa i det du gör just nu, se det fantastiska värdet i jobbet du har så kommer andra att se värdet av dig. Inte? Det går att hitta många anledningar till varför livet är svårt och varför just du inte kan komma vidare. Men i slutändan finns det bara en fantastisk person som du faktiskt kan lita på för att hitta och skapa rätt jobb och förutsättningar i livet och det är lyckligtvis nog - du själv. Du är din egen lyckas smed. 

 

Magdalena Hermelin 
Hermelins grönsaker, Skänninge

 

Artikeln publicerades måndag den 09 september 2019

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste