Ny studie om dikornas vinterutfodring

Nya forskningsresultat från SLU visar att det behövs alternativ till sent skördat vallfoder för att dikornas konsumtion och hull ska hållas nere.

 

Tidigare studier har visat att trots en senare vallskörd, som är den vanligaste metoden att reglera näringsintaget hos dräktiga dikor vid utfodring i fri tillgång, kan den näringsmässiga kvalitén vara för bra. Foto: Carin Clason


Dikornas foderintag och foderkostnad minskar med fiberrika grovfoder med låg smältbarhet, visar Mikaela Jardstedt i sin doktorsavhandling vid SLU. Risken för överutfodring med energi och protein minskar utan att kornas produktion påverkas.

Fodrets näringsvärde är av betydande roll för att hålla nere foderintaget under dikornas stallperiod då ingen mjölk produceras. För höga näringsvärden kan ha negativa effekter för både kon och miljön.

Då de flesta dikalvar föds under våren är dikornas näringsbehov relativt lågt under stora delar av stallperioden. Vinterutfodringen som ofta sker med fri tillgång av grovfoder under vintern innebär en risk för överutfodring med både energi och protein.

Inom ramen för Mikaela Jardstedts avhandling genomfördes tre utfodringsförsök på SLU Götala nöt – och lammköttscentrum för att undersöka om det finns andra grovfoderalternativ som är lämpliga att ge till dräktiga dikor i fri tillgång under stallperioden, skriver Greppa Näringen i sitt nyhetsbrev.
 

Mikaela Jardstedt är husdjursagronom och har i sin avhandling (Roughage feeding of suckler cows during winter. Intake, utilization and energy status in pregnant cows) undersökt hur man kan få en mer balanserad foderstat till dräktiga kor. Foto: Carin Clason

Varierad näringsförsörjning

I utfodringsförsöken kunde man se att den sent skördade blandvallen av timotej och ängssvingel eller av rörsvingelshybrid gav en för näringsrik foderstat. Dikorna som däremot utfodrades med rörflensensilage eller halmfoderstat minskade i både vikt och hull, då den låga smältbarheten blev ett hinder för att öka foderintaget och klara det ökande näringsbehovet hos den växande kalven.

Rörflen visade sig dessutom ge den högsta kväveutsöndringen, beroende på en låg smältbarhet och en relativt hög råproteinhalt. Enligt studien skulle råproteinhalten eventuellt kunna minskas med en annan skördetidpunkt.

I dag utgör kött från dikalvsproduktionen cirka 40 procent av svensk köttproduktion och är av stor vikt för bevarande av naturbetesmarker och biologisk mångfald.

Enligt Mikaela Jardsstedt så kräver en ökad eller bibehållen dikalvsproduktion god ekonomi och en överutfodring kan ge både kalvningsproblem, kväveförluster och ökade foderkostnader.

Fiberrika fodermedel såsom rörflen begränsar foderintaget och minskar därav också foderkostnaden.

Kroppsvikt större inverkan

Även foderintag och foder­utnyttjande undersöktes för att se eventuella skillnader mellan dikor av tung respektive lätt köttras. Resultaten visade att kroppsvikten hade större inverkan än ras. Charolaiskornas foderintag var större än herefordkornas, men utan skillnad när foderintaget kopplades till kroppsvikten.

 

Praktiskt tips och tumregel på gårdsnivå

Kornas dagliga intag av NDF (Neutral Detergent Fibre) bör motsvara cirka en procent av kroppsvikten. Med en foderanalys och vikt på korna kan deras foderbehov förutsägas.

 

Towe Johnson
Towe Johnson
Tel: 073-925 05 41
E-post: towe@ja.se

 

Artikeln publicerades fredag den 13 september 2019

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste