Inget år är det andra likt

Krönika: Som växtodlare behöver man gärna kunna mycket om växternas egenskaper och ha så kallade gröna fingrar. Om man dessutom har ett intresse för natur och väder så är det ingen nackdel. 


Det sitter liksom i generna, men det känns som att det efterhand tillkommer fler och fler bitar att lägga energi på. Det blir allt viktigare att följa upp resultatet efter skörd, jobba med eftermarknad och kanske hitta någon nisch. Jag bör ha stenkoll på prissvängningar, skriva avtal på en viss del av skörden, eftersom det är mer regel än undantag att spannmålspriserna sjunker ganska markant vid skörd. 

Att kunna lagra in sin skörd vore givetvis det bästa, men det är inte alltid möjligt vilket såklart gör det extra viktigt att hålla koll på priserna. Kan jag lägga något i depå och sälja nästa år? Ska jag sälja med en gång? Eller senare? Eller kommer priserna sjunka ytterligare? Detta året har varit synnerligen intressant sett till hur priserna rört sig. Från historiskt höga nivåer till följd av fjolårets torka, till att halveras åtminstone vad gäller vissa grödor. Världsmarknaden styr och vi lantbrukare drabbas såklart så fort det viskas överproduktion. Erfarna spannmålsodlare har lärt sig hur svängningarna slår och när man skall sälja. Detta är något jag själv försöker lära mig, även om min ringa odling inte på något vis ger några stora belopp sett till när jag säljer eller inte. Det skadar dock inte att försöka ta lärdom av hur marknaden fungerar redan vid en relativt liten odling. Det slår inte så mycket i det stora hela ekonomiskt att ha 30–40 ton kvar när alla avtal är uppfyllda, att lägga dem på något ytterligare avtal, som kanske ändå inte ger mer i slutändan, men det kan samtidigt vara en bra bonus i den slutgiltiga resultatrapporten att spara en liten del av skörden för att försöka sälja när det är rätt läge. Det gäller bara att välja när detta datum är. 

För ett par dagar sedan fick jag analysresultat på den nyss skördade ekologiska vårveten. Det är riktigt spännande att öppna upp och kolla efter om det blev brödvete eller inte. 15,5 procent protein på den ena sorten och 16,5 procent på den andra. Falltalet var inom gränsvärdena, rymdvikten var något låg men inte nämnvärt under normalt och inom gränsvärdena för brödvete. Med andra ord blir det förhoppningsvis både bra mat och ett helt okej netto på odlingen eftersom mängden blev bättre än väntat. Efter det gick jag igenom mina tidigare årsresultat och försökte jämföra, hur var det då och hur blev det i år. Vad ska man ha med sig till kommande års odlingar? Det fanns en del faktorer som sannolikt påverkat resultatet. Det varma och soliga, men även torra vädret i framförallt maj, juni och augusti är en självklar faktor. Att skörda vårvete i slutet av augusti är inte så vanligt på den lite senare jorden jag brukar. Det blev cirka 14 dagar tidigare än vad jag hade räknat med. 

Ibland tänker jag på vad det är som är så fantastiskt roligt med lantbruk i allmänhet och odling i synnerhet. Oftast kommer jag inte fram till något lätt svar. Det bara är så. Vid närmare eftertanke har det nog med att göra att det ger så mycket “hjärngympa” i form av ständiga funderingar på vad man ska odla, sortval, växtföljder, mellangrödor, så-tidpunkt, växtnäring: hur mycket och när, utsädesmängder, val av brukningsmetod osv. Det finns så oerhört mycket som spelar in på vad det blir för resultat i slutändan och inget år är sig likt. Det går aldrig att bli fullärd, luta sig tillbaka och köra på ren rutin. Vi som jobbar inom branschen vet att man inte kan jobba mot naturen eller skapa några lätta genvägar. Det fungerar åtminstone inte på lång sikt. Det finns ständigt i bakhuvudet att hoppas på det bästa men räkna med det sämsta. Hur roligt skulle det vara att lyckas till 100 procent varje år?

 

Rikard Hagman

 

Artikeln publicerades måndag den 16 september 2019

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste