Kunskap och lite jävla självrannsakan

Krönika: Sedan Jällagymnasiet är vi fyra vänner som håller ihop än i dag, något jag är otroligt tacksam över av flera skäl. Förutom att vi har kul när vi ses, ”en gång om året” som den norsk-ifierade vännen som läser till veterinär i Norge säger, berikar vi också varandra med ny kunskap.

Efter gymnasiet har vi pluggat och arbetat med olika saker och därmed fått olika infallsvinklar till världens beskaffenhet. En sjuksköterska, en veterinär, en livsmedels­agronom och jag snart färdig landsbygdsutvecklingsagronom. En kväll i somras diskuterade vi ointresset för att ta till sig ny kunskap och att människor idag tar ställning vitt och brett, när ingenting egentligen är svart eller vitt. Såklart kunde jag inte motstå att ta upp det uppmärksammade uttalandet en svensk journalist på SVT gjorde om svenska bönder med anledning av FN:s IPCC-rapport, men även om den svarslösa lantbruksbranschen.

Att media ofta vinklar sanningen är i och för sig inget nytt, men att göra ner svenskt skogs- och lantbruk, när rapporten egentligen säger att det är en del av lösningen får mig att fundera på varför? Är det lättare att skylla ifrån sig än att ta ansvar själv? Men på tal om ansvar, så är det något som Sveriges bönder gör. Trots smutskastning och ifrågasättande fortsätter de producera den mest hållbara maten i världen.

”Nu ska det bli vegankost för barnen och gamlingarna i Uppsala, är det ett skämt eller?”, frågar min veterinärkompis. ”Det vore ju dessutom en fara för hälsan för dem” tillägger min sjuksköterskekompis. Uttalandet från mina vänner bygger på socialdemokraternas motion om vegetarisk norm inom skolor, äldreboenden och inom sjukvården. Motionen innehåller även en garanti för vegansk kost på Sveriges skolor.  

Absolut ska vi äta mindre kött, när vi i Sverige i snitt förbrukar 83,6 kilo kött per person och år. Men är det rätt grupper som minskar sin konsumtion? Den skara som redan åt lagom med kött, köpte svensk, närproducerat eller svenskt ekologisk är de som i större utsträckning övergått till att äta veganskt. Delvis på grund av att det i media framställs som lösningen på alla världens problem, men vilket oftast är ett likhetstecken med importerad mat. Av dessa som lagt om till denna ”trendiga diet” är i huvudsak unga kvinnor som i de allra flesta fall behöver både näringsriktig kost och B-vitamin, järn och hemjärn som endast finns i animalier. Stina Wollters sommarprat var en ögonöppnare, det handlade om hennes svältande syster. Dessa unga kvinnor tror att de gör världen en tjänst när det i själva verket är det motsatta. Lika fel som att kommunen bestämmer vilka dieter barn och gamla ska äta på äldreboendena, när det finns vetenskaliga belägg för hur lätt det uppstår näringsbrister hos dessa. 

Nu brinner det i Amazonas och media fortsätter sin rapportering. Men jag vill också rapportera, men med en annan vinkel. På vår gård används mindre än fem procent soja i foderstaten till mjölkkorna. Den är ekologisk- och klimatcertifierad och kommer från Italien. Resten av fodret består av gräs och grödor odlade på gården eller i närområdet. Vi producerar och odlar mat som går direkt till humankonsumtion.

Varför  berättar inte lantbruksbranschen detta? Eller varför når de inte ut eller åtminstone ställer motfrågor som, vem dricker kaffe? Vem använder sojamjölk? Vem köper, eller nu mera kanske ”hyr” sina kläder på HM? Vem köper inredning med okända trädslag? Och vem äter Marabou chokladkakor med palmolja och kakao? Eller något så vanligt som köttbullar, koskinn och bomullshanddukar på Ikea? Frågeställningar som IPCC rapporten egentligen borde ha gett upphov till.

Just nu i skördetider arbetas det så mycket att bönder varken hinner äta för mycket eller för lite, inte heller shoppa på hm eller äta några chokladkakor som kan påverka klimatet och deras hälsa negativt. Möjligtvis deras mentala hälsa, med för lite sömn i kroppen och nedvärderande till botten av ett okunnigt Media-Sverige. Så frågan är väl vad vi andra gör, förutom att elda skogen i Amazonas och pissa på det som är lösningen?

 

Kerstin Gauffin
Landsbygdsutvecklingsagronom

Artikeln publicerades fredag den 20 september 2019

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste