Det odödliga livsverket

Krönika: ”Tidevarv komma, tidevarv försvinna. Släkten följa släktens gång”. Finns det något annat yrke där överförandet av ansvar bär lika stor vikt som inom lantbrukssektorn? Det där slitsamma livsverket som präglats av engagemang och kärlek, det där bemödandet som man helst inte vill tvingas se långsamt falla isär, utan fortsätta brukas i en framtida blomning. 

Foto: privat


När jag på ett traktorflak sjöng om studentens lyckliga dagar för sex år sedan fanns det inget jag ville mindre än att återvända hem till gården, istället gav jag mig iväg för att se mig om i världen men återvände på somrarna för att hjälpa till hemma. När man är ung och oförankrad är det inte ovanligt att leva efter devisen ”gräset är alltid grönare på andra sidan” och det tog mig ett par år innan jag insåg att gräset, det var faktiskt allra grönast hemma i Kinda. 

Att tidpunkten för min livsavgörande insikt sammanföll med mina föräldrars gradvisa avveckling visade sig vara allt annat än negativ. Jag har belönats med en mor som sköter organisering och kommunikation med bravur och för henne var det självklart att detta generationsskifte skulle göras på rätt sätt. Jag har vid senare tillfällen fått erfara att så är inte alltid fallet och här finns många parametrar att ta hänsyn till. En av dessa är genusinriktad, för det är osanning att hävda att det inte oftast är sönerna i familjen som förväntas ta över företaget. Dessa förutfattade meningar som skapar olika förutsättningar kan handla om både uppfostran och sociala förväntningar. 

En annan parameter handlar om press och ansvar. Ofta har barnen betraktat sina föräldrar hela livet. De har betraktat arbetet, hängivenheten och känslorna som omhuldar det tidigare nämnda och även om press och skuld var det sista mina föräldrar ville att vi barn skulle känna var det svårt att låta bli. Jag tror att många ser på en skiftning i företaget som något stort, jobbigt och övermäktigt. Många väntar för länge, ibland så länge att de själva inte hinner vara med utan istället lämnar ansvaret till barnen att reda ut sinsemellan. 

Jag anser mig själv inte vara någon expert på företagsskiftande, men då jag själv erfarit ett, följer nedan några råd för er som står i startgropen. 

  • Börja i tid och låt det ta tid. Många väntar in i det sista med att snudda vid ämnet, men livet är oförutsägbart och kan ta oväntade vändningar. Trots att jag i dagsläget inte kan föreställa mig en vardag där vi syskon är osams finns det mycket som talar för att så skulle bli fallet om ansvaret att dela upp fastigheter och driften plötsligt endast låg i våra händer. Otaliga relationer har genom tiderna splittras på grund av ekonomiska tvister, ett öde som går att undvika om diskussionen startar i god tid och fortsätter att behandlas under en längre tid. Börjar man tidigt finns det ingen anledning att stressa. 
     
  • Låt alla vara med. Det spelar ingen roll om den yngste sonen bor i Stockholm och arbetar som förskolelärare. Alla ska få en möjlighet att bli inbjudna och ta del av informationen kring generationsskiftet. I vår familj står tre av fyra barn redo att driva och utveckla företag vidare, en fantastisk utkomst som kanske sett annorlunda ut om inte alla dörrar stått vidöppna för alla inblandade. 
     
  • Be om hjälp. Ett generationsskifte berör känsliga frågor för både överlämnarna och mottagarna. Det kan kännas övermäktigt att ta sig an ett så stort projekt på egen hand eller inom familjen, men det finns konsulthjälp att få. Det kan vara en lättnad att låta en person utifrån ta hand om de frågor som känns svåra. 

Till sist, om generationsskiftet sker utefter de bästa förutsättningarna för alla parter, är chansen också störst att företaget fortsätter att drivas med samma engagemang och samma kärlek som hos tidigare ägare i en evig, framtida blomning. 

 


Katarina Wolf
Lantmästarstudent

Artikeln publicerades onsdag den 02 oktober 2019

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste