Vad har det tagit åt er?

Här hade jag erbjudit plats för en ursäkt från Scandi Standard/Kronfågel för den synnerligen osakliga reklamkampanjen mot nötkött. Istället valde Scandi Standard/Kronfågel att stoppa huvudet i sanden. Många lantbrukare är överraskade och starkt kritiska till Kronfågels kampanj mot nötkött, eller ”kött” som de väljer att kalla det. Vad är kyckling om inte kött?

 

Till tidningen Resumé säger Kronfågels marknadschef Susanne Zabrodsky att hon önskar att bönderna hade fört dialog direkt med dem istället för att ta striden via media. Det är anmärkningsvärt att hon inte kunnat förutse och fortsatt inte vill förstå reaktionerna.

Graverande är att leverantörer inte vågar uttala sin kritik publikt. Jag försökte få kontaktuppgifter till Scandi Standards ordförande, för att verifiera lite uppgifter om styrelsens roll och syn på saken. Jag möttes av beskedet från pressansvarig att hon inte kan se att det är aktuellt med en kommentar från Scandi Standards styrelseordförande om Kronfågels marknadsföring.

Lantmännen är fjärde största ägare till Scandi Standard och innehar en styrelsepost. Förvisso har Lantmännen bara fem procent av aktierna, men att gömma sig bakom ett standarduttalande att marknadsföring är ”operativa frågor” är svagt. En hygienisk och lagenlig marknadsföringspolicy bör vara en styrelsefråga. Vad är syftet med Lantmännens ägande om de inte kan ta ställning och försöka utkräva ansvar ens i detta påhopp mot deras egna medlemmar?

Nu säger både Scandi Standard och Lantmännen att den absurda marknadsföringen och svartmålningen av branschkollegor samt tjogtals med anmälningar till Konsumentverket inte är en styrelsefråga. Vi får verkligen hoppas att deras agerande utåt främst är teater och att de likväl agerar bakom sina stängda dörrar.

Våra svenska kycklingbönder är hårt bundna av sina kontrakt. Det märks inte minst genom uttalandet från branschorganisationen Svensk Fågels uppfödargrupp: ”För oss kycklingbönder är samarbete inom de gröna näringarna en självklarhet.” Det är tydligen den skarpaste formulering man kan ta till. Måste vi läsa mellan raderna för att försöka förstå vad kycklingbönderna egentligen tycker och tänker om Kronfågels kampanj? Livegenheten hos producenterna är en konsekvens av utförsäljningen av vår svenska livsmedelsindustri.

Det är inte precis begrepp som öppenhet, högt i tak eller ödmjukhet, som associeras med Kronfågel/Scandi Standards agerande. Beteendet är mycket förvånande. Det är inget litet klavertramp. Kampanjen är förledande, konfrontatorisk, kontraproduktiv och fördummande. Ska vi förvänta oss fler osakliga angrepp på lantbrukare från Kronfågel/Scandi Standard?

I Kronfågels marknadsföring förespeglas att man kan kompensera för föroreningar från exempelvis flyg, genom annan konsumtion. I en fotnot på Kronfågels webbplats står: Ett byte till kyckling rättfärdigar inte mer flygande eller längre bilresor. Om det är företagets ståndpunkt, varför är kampanjens budskap då det motsatta?

Att i marknadsföringen beskriva den svenska matproduktionen som ett problem, är inte klokt. Ändå gör våra egna företag och kunder det väldigt ofta. Konsumenterna kan inte förväntas se särskilt positivt på en produkt som i marknadsföringen sägs förstöra miljön lite mindre. Speciellt dålig effekt har den marknadsföringen när konkurrerande produkter beskrivs som enbart positiva och ”lösningen”.

Till och med i Arlas fina reklam för ”nästa generations EKO” är grundtesen att mjölken och kon är ett problem som ska lösas. Denna kampanj är ett steg i rätt riktning, men vi behöver än mer fokusera på det positiva hos våra härliga livsmedel, inte att de är mer eller mindre dåliga.

Ingen har undgått Arlas och Oatlys marknadsföringskrig. Märkligt nog hade ett riktigt lågvattenmärke i den konflikten undgått mig. Arla har satsat pengar på en motkampanj mot Oatly där de lanserar begreppen ”pjölk” och ”brölk”, för att på något sätt inpränta i konsumenterna att havredryck inte är riktig mjölk, antar jag. Som om konsumenterna trodde det.

Oatly, vars medarbetare inom marknadsföring sannolikt har rätt kul på jobbet, går då till Bolagsverket och lämnar in ansökan om varumärkesskydd för orden ”pjölk” och ”brölk”, så att Arla inte ska kunna använda de begreppen.

Arla går bananas och överklagar Oatlys ansökningar om varumärkesskydd med motiveringen att Oatly gjort dessa varumärkesregistreringar i ond tro. Självklart har Oatly vetat precis vad de gjort och hoppats på exakt denna reaktion från Arla.

Om ”pjölk” och ”brölk” är varumärken Arla vill hänga upp sin framtid på, så borde de såklart ha haft förstånd nog att skydda varumärkena innan de började använda orden. Min tro är att Arla som en blind springer rakt in i Oatlys fälla, gång på gång.

Ansökan om varumärke i en produktklass kostar bara 2 000 kronor. Oatly kan här ha satsat så lite som 4 000 kronor och femton minuter av en medarbetares tid. Arla bränner sannolikt ett par-tre nollor till på ärendet. Oatlys medarbetare och supportrar bör vika sig dubbla av skratt över Arlas förutsägbarhet och klantighet.

Om vi har så här stora problem att hålla rent från påhopp i vår egen bransch och att hantera Oatlys provokationer, hur kommer det då inte att bli när ett köttsubstitutens motsvarighet till Oatly lanserar sig hårt i Sverige? Hög tid att se över och slipa argumenten för kött!

Seriöst! Kan vi inte bättre än såhär?
 

Stefan Ljungdahl

 

Artikeln publicerades onsdag den 09 oktober 2019

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste

Vår bransch behöver ett marknadslyft och en positiv säljångest

Krönika: Konsumenten köper inte svenskt och lokalproducerat av barmhärtighetsskäl, man köper det för att man förstår och gillar det. Men, kostar det mycket mer, då är det inte så säkert att den svenska varan åker ner i korgen ändå. Trots att man kanske har råd. Det läggs mycket mindre pengar på mat idag än för 50 år sedan. Här kommer behovet av försäljning, förhandlingsförmåga och ett generellt marknadslyft i branschen in.

Kommentera