Endast den okunnige kan svara

Krönika: Det har, i mina ögon, varit ett lite speciellt odlingsår i år. Vi gick in i odlingsåret med tomma vattenmagasin i såväl underjord som ovan jord. Regnet har dock kommit hyfsat som det skulle och varenda droppe har fyllt sin funktion. Skörden har blivit bra och jorden har levererat näring som åtminstone jag inte visste fanns där. I år har jag definitivt skördat mer än jag har gödslat för. Lite oroligt kan man undra om räkningen kommer nästa år...

 



Dessutom har det varit insekternas år. Jag har aldrig haft så mycket spindlar som jag haft denna säsong. Spindlar inne, spindlar ute, spindelväv överallt. Då spindeln är insektsvärldens stora generella rovdjur, så förstår man att det varit gott om insekter då spindelpopulationen blivit så stor i år.

Ingen har kunnat svara mig vad detta beror på. Det är lätt att göra antagandet att det på något sätt beror på fjolårets torka. Men i så fall, på vilket sätt?

Mitt mantra är att naturen alltid eftersträvar balans. Är obalansen i förekomsten av insekter ett resultat av obalansen i vattentillgången förra året eller är det ett balanstecken på att vattnet fanns tillgängligt i år? Frågor, frågor... På ett sätt är det nyttigt för oss att få reda på att vi inte vet allt om allting trots att det är 2019 och internet har ersatt gud som allvetande företeelse att söka svar i från.

Eller så har jag inte lyckats ställa rätt fråga till rätt personer...

Nu gäller avslutande av mina grönsakskulturer. Säsongen är i princip slut. Men som i allt annat som rör odling, så är avslutandet bara en förberedelse för nästa säsongs början. Avsluta, utvärdera, besluta och förbereda är bra ledord för hösten. Vad ska jag behålla? Vad ska jag förändra? Vad är fakta och vad är känsla? Vad tror jag om nästa år?

Det finns ett antal mer eller mindre fasta parametrar. Jag är den jag är. Odlingsmarken befinner sig där den är. Byggnaderna är som de är. Maskinerna som finns är tillgängliga.

Vädret kommer alltid vara oberäkneligt. Konsumentens tycke likaså.

Frosten kommer alltid för långt in på våren och alltid för tidigt på hösten.

Fröer, plantor, insatsmedel och pryttlar kommer finnas i oändliga mängder och variationer.

Men det finns några konstanter. Alla kommer behöva äta nästa år med. Arbetsbehovet kommer aldrig matchas av arbetskraftstillgången. Rätt beslut kommer tas vid fel tillfälle och rätt tillfälle hittas bara i tillbakablickande perspektiv.

Därför får man försöka möta kommande år så förberedd man bara kan vara. Då kan man i alla fall se sig i spegeln och säga ”jag gjorde i alla fall mitt bästa”.

Så, vad säger jag om marknaden då? Jo, jag lovade i ett svagt ögonblick att yttra mig om produktionsgrenarna som kontinuerligt har större produktion än vad den svenska marknaden kan svälja. Det gäller väl främst spannmål och mjölk, i viss mån även rotfrukter. Som vanligt gäller väl paradoxen att endast den okunnige kan komma med enkla svar på komplexa verkligheter...

Men jag tror att det är så enkelt att vill man vara på den internationella marknaden så finns inga genvägar (om man inte har staten som borstar banan framför en av olika anledningar) utan att vara effektivast i sin produktion. För affären kommer alltid gå till ”lowest bidder” i vald kvalitetsnivå. I den hårda världen finns inte långsiktiga värden som naturhänsyn, balans och långsiktig uthållighet med. Det är intjäning i varje affär som gäller. Så därför undrar jag varför vi ska våldföra oss på svensk åkerjord och svenska bönder för att andra aktörer ska ha tillgång till billigt mjölkpulver och billigt vete? Priserna är volatila men trenden pekar mot mindre pengar i fickan och mer arbete för bonden. Dessutom till större risk. Är det värt det?

 


Eric Holgersson

 

Artikeln publicerades fredag den 25 oktober 2019

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Nyhetsbrev

Senaste

Vår bransch behöver ett marknadslyft och en positiv säljångest

Krönika: Konsumenten köper inte svenskt och lokalproducerat av barmhärtighetsskäl, man köper det för att man förstår och gillar det. Men, kostar det mycket mer, då är det inte så säkert att den svenska varan åker ner i korgen ändå. Trots att man kanske har råd. Det läggs mycket mindre pengar på mat idag än för 50 år sedan. Här kommer behovet av försäljning, förhandlingsförmåga och ett generellt marknadslyft i branschen in.

Kommentera