Det är faktiskt okej att tjäna pengar

Krönika: Vi lantmästartreor som läser ekonomi har under några dagar farit runt i Sverige för att göra gårdsbesök för uppgiften vi just nu ägnar oss åt i kursen Övergripande företagsledning. Vi har sett många fantastiska företag som verkligen går ekonomiskt bra, och diskuterat företagsledning och företagande i stort och smått. Att analysera bokslut i flera veckor innan besöken och till slut få träffa företagaren bakom alla dessa siffror har varit ett väldigt spännande upplägg.


Jag har nog alltid tänkt att jag vill jobba med lantbruk innerst inne även fast jag tagit vissa små sidospår och haft andra idéer. Men till slut har jag ju ändå kommit till den kloka insikten att jag vill driva ett företag som producerar livsmedel och samtidigt vara min egen chef. 

Inom lantbrukssektorn finns det fortfarande en viss tabu att prata om lönenivåer, jag vet det, för man ska jobba nästan dygnets alla timmar för att det är roligt och för att man är 8:e generationen på gården. Helst nästan gratis, och ännu bättre om man råkar hitta sig en partner som jobbar med något annat utanför gården för att helt kunna strunta i att ta ut en skälig lön. 

Det är nog en liten anledning till att jag ibland haft i bakhuvudet att jag skulle kunna tänka mig att jobba utanför gården, kanske som byggrådgivare eller mäklare (vilket jag förövrigt genuint skulle tycka var roligt), men typ på halvtid, för att få en större marginal att bekosta min drömlivsstil och driva ett lantbruksföretag bredvid. Okej rätt mycket för att komma ut och träffa folk också. Men är det verkligen rätt tankesätt? Det ska väl gå att vara lantbruksföretagare, vilket är mitt absolut största intresse, och samtidigt tjäna bra med pengar om jag kämpar tillräckligt hårt? För jag vill ju en dag kunna bygga mitt stora drömhus och äta god mat varje dag. Förresten så kommer jag säkert vilja resa runt lite i världen också, och jag tänker att har jag bedrivit svensk klimat­smart mjölkproduktion i några år så har jag ändå klimatkompenserat mer än medelsvensson någonsin kommer vara i närheten av så det ska väl gå bra.

Jag är helt okej med att vissa skulle kalla det ytligt att planera mina inkomster efter drömlivet jag vill leva och jag kanske snart ändrar mig igen hur min framtida livsstil ska se ut. Men som tjugosexåring tror jag att detta kommer att förgylla mitt liv. 

Så på det stora hela har jag väl egentligen två val. Antingen bygger jag upp ett stabilt lantbruksföretag som tillslut går med 15 % vinst varje år eller så får jag se till att bli helt självförsörjande på alla goda råvaror jag vill ha och sälja resten för att i alla fall få någon inkomst. 

Vi borde faktiskt prata mer om vinstmarginaler, egna löneuttag, att man faktiskt får tjäna pengar OCH dessutom ibland vara ledig. Den svenska jantelagen är verkligen hemsk på många sätt, för det är sällan helt okej att tänka utanför boxen. Företagande som företagande liksom. Visst att djuren kan dö helt obegripligt och att vi aldrig kommer kunna styra vädret. Men är det något jag lärt mig av att spela handboll i större delen av mitt liv så är det att tur är ingenting man bara har, utan det är något man förtjänar efter att ha tränat hårt. Det är inte en slump att vissa företag går bra och andra mindre bra, det handlar bara om att ha rätt inställning, en bra tajming och att våga ta stora beslut i rätt tid. Lite tur också såklart, men det måste man ha förtjänat.

I slutändan är det såklart ändå så att jag älskar djur och livet på landet över allting annat. Så oavsett om det någon gång i framtiden skiter sig totalt och jag inte tjänar ett öre på det så kommer jag ändå att bo på landet och ha två utställningskor i trädgården. Men jag vill så gärna leva min dröm som en lönsam lantbruksföretagare.

 

Lisa Holmström

Artikeln publicerades fredag den 01 november 2019

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Nyhetsbrev

Senaste

Vår bransch behöver ett marknadslyft och en positiv säljångest

Krönika: Konsumenten köper inte svenskt och lokalproducerat av barmhärtighetsskäl, man köper det för att man förstår och gillar det. Men, kostar det mycket mer, då är det inte så säkert att den svenska varan åker ner i korgen ändå. Trots att man kanske har råd. Det läggs mycket mindre pengar på mat idag än för 50 år sedan. Här kommer behovet av försäljning, förhandlingsförmåga och ett generellt marknadslyft i branschen in.

Kommentera