Haveriets pris

På marknadssidorna i detta nummer av Jordbruksaktuellt kan du läsa om det enorma vinsttappet för svenska grisuppfödare, till följd av att Sverige inte har något handelsavtal för griskött med Kina. Frågan är om vi i svenskt jordbruk och våra politiker ännu tar våra tillkortakommanden avseende export på tillräckligt allvar?

I februari (Jordbruksaktuellt nr. 4, 2019) skrev jag en ledare med rubriken När går första leveransen svenskt kött till Kina? Idag vet vi att det ännu är år kvar. Vad vi inte visste då, som vi har en lite bättre aning om idag, är priset för att inte ha lyckats få till ett handelsavtal för griskött med Kina.

Situationen med enormt sug efter griskött från Kina med flera asiatiska länder i spåren av afrikanska svinpesten (ASF), är på intet sätt normal. Den gick dock att förutse långt i förväg och situationen kanske blir än mer extrem, allteftersom svinpesten sprider sig vidare över världen.

Idag får svenska grisuppfödare mindre betalt för grisarna än grisuppfödare i våra grannländer med handelsavtal för griskött med Kina. I praktiken innebär det att vi har en negativ merbetalning för alla våra politiskt ålagda åtaganden samt våra frivilliga, miljö- och djuromsorgsåtaganden. Vi har helt enkelt missat den för närvarande viktigaste marknadsfrågan för gris.

Om dagens prisskillnad står sig är den uteblivna vinsten 300 miljoner kronor per år. Det är flera hundra tusen kronor per grisuppfödare. Då har vi ändå inte räknat med att det finns några som helst mervärden hos svensk gris jämfört med till exempel en dansk. En intressant fråga är om kinesiska kunder är beredda att betala för några svenska mervärden. Den frågan får dock inget svar utan ett handelsavtal och efterföljande anläggningsgodkännanden för slakterier.

Våra grannländer kan nu utöka sin grisuppfödning i högre grad än vi kan. De har en högre lönsamhet. Även om vi har en lönsamhet i vår uppfödning spelar det enormt stor roll för investeringsviljan hur hög lönsamheten är. En ökad uppfödning i Sverige är av än större betydelse för våra uppfödare än en ökad uppfödning är för till exempel danska grisuppfödare. Vi har tappat så mycket i volym att många kostnader för grisbranschen nu fördelas på allt för få uppfödda djur.

Möjligheterna till export från Sverige har förbättrats betydligt av den usla utvecklingen för den svenska kronan relativt de flesta valutor. Likväl lyckas vi inte exportera kött och mejeriprodukter i någon tilltagande mängd.

Det måste till en haverikommission som på allvar jobbar med lönsamhetsfrågorna för svenskt jordbruk, inklusive exporten. Vi har facit på ett uselt utfall av den förda politiken. För grisbranschen har vi nu en konkret siffra på hur mycket vinst uppfödarna missar. Låt det vara väckarklockan för ett mycket mer aktivt och professionellt arbete med de branschgemensamma marknadsfrågorna.

Stefan Ljungdahl

 

Artikeln publicerades onsdag den 06 november 2019

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Nyhetsbrev

Senaste

Vår bransch behöver ett marknadslyft och en positiv säljångest

Krönika: Konsumenten köper inte svenskt och lokalproducerat av barmhärtighetsskäl, man köper det för att man förstår och gillar det. Men, kostar det mycket mer, då är det inte så säkert att den svenska varan åker ner i korgen ändå. Trots att man kanske har råd. Det läggs mycket mindre pengar på mat idag än för 50 år sedan. Här kommer behovet av försäljning, förhandlingsförmåga och ett generellt marknadslyft i branschen in.

Kommentera