Vår bransch behöver ett marknadslyft och en positiv säljångest

Krönika: Konsumenten köper inte svenskt och lokalproducerat av barmhärtighetsskäl, man köper det för att man förstår och gillar det. Men, kostar det mycket mer, då är det inte så säkert att den svenska varan åker ner i korgen ändå. Trots att man kanske har råd. Det läggs mycket mindre pengar på mat idag än för 50 år sedan. Här kommer behovet av försäljning, förhandlingsförmåga och ett generellt marknadslyft i branschen in.

Grönsaker från Hermelins grönsaker stäms av ute i butik. Foto: Privat

Torkan förra året gjorde att det bland annat var stor brist på potatis, priset steg på marknaden. Slutpris hos konsument låg på 13–14 kronor per kilo. I år är potatisskörden större och priset är pressat neråt. Faktiskt hela 33 procent. Från förra årets 3,75 kronor per kilo för fast gul till 2,50 kronor per kilo nu. Hur har det här påverkat konsumentpriset? Ingenting. En galen matematik som är svår att ställa upp på. Vi bearbetar jorden innan vi sätter potatisen, vi växtföljdsplanerar och senare lagrar vi in utöver de fem månader som knölarna ligger i våra jordar. I butiken, ligger de i några dagar, eller kanske längre, vad vet jag. Men skillnaden i arbetsinsats är slående, det vet jag.

När jag började odla grönsaker för sex år sedan gick matematiken för kravmärkt grönsaksodling inte ihop om vi gick den traditionella vägen. Det var dessutom tydligt runtomkring oss bland bekanta, vänner och kollegor i branschen här på den bördiga östgötaslätten, som många gånger har jordar som faktiskt är ypperliga för grönsaksodling. Inga direkta hurrarop eller ”Lycka till, det där kommer att gå bra”-kommentarer.

Men, vi trodde på vår idé och stålsatte oss. Idag är grönsaksodlingen på fem aktiva hektar lika stor omsättningsmässigt och lönsam som potatisodlingen vi har på 25 hektar, tillika spannmålsodlingen på 200 hektar. En grundtanke var att vi var tvungna att sälja våra produkter själva. Utan mellanhänder. Det är vi som producerar som vet vad det kostar att producera som rimligtvis vet vad vi sen behöver ta betalt för att det ska gå runt. Jag var dessutom oerhört mån om att mina kollegor skulle ha schyssta villkor, att jag själv inte skulle behöva arbeta sju dagar i veckan med långa arbetspass för att få det hela att snurra.  Ytterligare en anledning var att jag ville följa grönsakerna ända tills de nådde slutkund. För om vi levererar med högsta kvalitet, vill vi att butiken ska göra det också.

Nu är jag där, i mina butiker då och då och stämmer av. Säger till, vänligt men bestämt om det inte ser bra ut. Och det ser nästan alltid bra ut! Men gillar inte den grönsaksansvarige i butiken, Hermelins grönsaker lika mycket som vi gör eller har möjlighet att ta hand om dem, avslutar vi samarbetet.  Våra svenska, kravodlade (tycker om konventionella svenska också ska ni veta) grönsaker är värda den bästa behandlingen och det högsta priset. De är odlade på friland och därför smakar de mycket och är fulla med näring, dessutom har de bidragit till att skapa arbetstillfällen i Sverige, de står för skatter som kommit in via arbetsgivaravgifter och moms. Det är uppgifter vi gärna kan prata om för att stärka vårt förhandlingsläge och säljsituationen.

Däremot att prata brett och vitt om stora skördar är inte bra, det resulterar i att köparen kan prispressa. Vi lever i en bransch som saknar många prisavtal. Vilket på ett sätt resulterar i att en överskottssituation på marknaden mest drabbar producenten.

I april börjar min säljångest. Då har butikernas hyllor varit fulla av grönsaker från andra länder, mina faktiska konkurrenter, under hela vintern. Det gäller att butiken kommer ihåg mina grönsaker, hur fina och prisvärda de är, trots att de är dyrare än de andra grönsakerna från Europa och övriga världen. De behöver dessutom en bra plats i butiken, så att konsumenten ser grönsakerna. Samtidigt gillar jag situationen, bra ångest taggar mig och får mig att vilja göra lite mer. Jag vet mitt värde och jag vet mina grönsakers värde. Och. Det är just vad varumärke, marknad och försäljning handlar om. Att veta sitt värde.

Marknaden bör vara vår i större utsträckning, det är inte enkelt och jag försöker inte att förenkla ett oerhört komplext system som är bundet till en världsmarknad och så vidare. Men, sälj och marknad är en viktig kompetens som är värd för oss alla att satsa mer på.

Och något som gäller oss alla, var vi än befinner oss med våra produkter är dock – våra kunder köper av en ledsen eller förbannad bonde av barmhärtighetsskäl en eller två gånger. Kunden köper och skapar en relation med en trevlig och glad bonde under en lång tid framöver och förståelsen för priset blir större. Så låt oss vara förbannade och besvikna i rätt forum, vi är alla ansvariga för att lyfta varumärket svensk mat.

Magdalena Hermelin

 

Artikeln publicerades måndag den 18 november 2019

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste

En bransch på väg mot ett jämlikare generationsskifte 

Krönika: Svensk Fågel höll nyss i ett branschmöte där vi samlade alla verksamma företrädare för hela värdekedjan. Vi täckte in foderföretag, kläckerier, lantbrukare och slakteriföreträdare. På våra möten lyfts branschövergripande frågor som kan handla om allt ifrån mögelgifter i spannmålet till veterinära frågor, djurvälfärdsfrågor och marknadsfrågor. Här tar alla tillsammans del av värdekedjans utmaningar. 

Kommentera