Den vita ön och ett sinande Sverige

Krönika: ”So are you here for buisness or pleasure?” frågade bartendern som var i yngre medelåldern.



”Både och” svarade jag och förklarade att jag besökte landet för att ta reda på mer om dess mjölkproduktion. ”Oh, I’m a dairy farmer” sa bartendern, självklart obrydd, medan han torkade Guinness-glas med stor vana. Helt plötsligt hade jag på en oväntad plats hittat ännu ett intervjuobjekt utöver de redan inplanerade, och mina förhoppningar om Irland som ett mjölkmecka med stort fokus på ökad livsmedelsproduktion blev delvis besannade – en mjölkbonde tycktes gömma sig i alla möjliga av samhällets vrår. 

För att Irland är mer än mörk stout och munter folkmusik blev för mig tydligt redan innan resan ägt rum. De senaste tio åren har de lyckats öka sin mjölkproduktion med hela 53 procent och 90 procent av den totala produktionen går till export. Den lilla, gröna ön med endast fem miljoner invånare producerar mejeriprodukter till 52 miljoner människor i en exponentiell kurva och de för livsmedelsstrategi efter livsmedelsstrategi i hamn. I Sverige har vi just sjösatt vår första strategi, och efter ett vaket granskande av kortversionen och handlingsplanen blev jag, i erfarenhet av att själv vara en del av livsmedelsbranschen, föga imponerad. Vi har dessutom minskat vår mjölkproduktion med sju procent de senaste tio åren. Som vanligt inom svenskt politikklimat är visionerna i strategin blygsamma och saknar handfasta och konkreta förslag på tillvägagångssätt. 

Under min resa utgick jag från fem olika frågeställningar som jag presenterade för ägaren på varje gård. Min tidigare bild av lantbrukare som relativt fåordiga motbevisades efter första handslaget och flera gånger fick jag avbryta de pratsamma bönderna för att hinna till hotellet innan incheckningstiden löpt ut. Jag ville ha aktörerna för de gröna näringarnas egna bild av Irländsk mjölkproduktion, men många av anledningarna till deras lyckade koncept som jag ponerat i förhand stämde inte alls överens med vad jag möttes av. Om det eventuella stödet från regeringen rådde en knapp enighet och Irland lider likt Sverige av problematik kring höga markpriser, en åldrande yrkeskår och ett svagt intresse från unga. 

Trots motsägelserna fortsätter de att utveckla och öka produktionen. Med en köttindustri som ansågs vara död och begraven enligt lantbrukarna, hade flertalet precis nyligen ställt om från just kött till den mer lönsamma mjölksektorn. På frågan om vilken som är den största utmaningen för irländska mjölkbönder i framtiden sträckte mina gissningar sig inte längre än skiftande mjölkpris och Brexit. Istället fick jag av nästan samtliga det mer oväntade svaret: hållbarhet. Om jag tidigare varit konfunderad över orsakerna till landets framgång gick det nu plötsligt upp för mig – den resa som den gemensamma lantbrukssektorn gjort i Sverige har Irland knappt påbörjat. En kombination av bristfällig inhysning och stundom total avsaknad av djurhälsa där kortsiktiga problem sprutas bort med antibiotika kan göra vilket lantbruksföretag som helst ekonomiskt lönsamt – men på vems bekostnad? 

Strävan efter att göra den gröna ön ännu grönare finns där,  men så länge ord som ”förprövning”, ”klövverkning” och ”djurskyddslagar” för lantbrukarna klingar likt rappakalja, är färden långt ifrån över. 

Resan väckte en stor frustration hos mig och trots att jag kände mig stoltare än någonsin att få advocera svensk livsmedelsproduktion ställdes för mitt inre flera frågor. Vi har gång på gång bevisat att vi efter landets förutsättningar kan producera världens hållbaraste mat– ändå sinar mjölken på gårdar runtom i landet. Vi är konkurrenskraftiga, vi är drivna, vi är framtidsinriktade och vi har en stark tro på potentialen i det vi gör, samtidigt som jordens befolkning och efterfrågan på mat ökar. Kanske är det nu dags att makthavarna också börjar tro på svensk livsmedelsproduktion – på riktigt. 

 

Katarina Wolf

Artikeln publicerades tisdag den 26 november 2019

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste