När guld blir till sand

Krönika: Ett tröskverk av fabrikat Thermaenius. I absolut toppskick! Aldrig förvarat utomhus! Efter att vi i två generationer på gården klämt oss förbi tröskverket varje gång vi skulle upp i torken tog jag till sist beslutet att sälja klenoden. Jag fick till en oväntat bra affär. Jag skänkte tröskverket till ett traktormuseum i Västsverige, jag behövde bara betala halva frakten…

Någon gång under de år vi trängt oss förbi tröskverket har det förvandlats från en tillgång till en börda. Det är inte lätt att förklara varför en tillgång förvandlas till en börda. Men när det händer är det ofta en fråga om att vi har blundat för verkligheten och inte förmått att fatta nödvändiga, och ibland svåra, beslut i tid.

För närmare 15 år sedan jobbade jag på Lantmännen och var delvis involverad i den stora strukturförändringen som gick under benämningen blåljus. Drygt hälften av alla spannmålsanläggningar stängdes under en kort tid. Det var en smärtsam process, både för oss anställda på Lantmännen och för branschen i stort, där insikten att de anläggningar som tidigare ägare och föreningar arbetat hårt för att bygga upp under större delen av 1900-talet plötsligt slutade att vara tillgångar och snabbt blev en belastning. Men med facit i hand tror jag att de tuffa besluten som togs var nödvändiga och att det inte fanns någon långsiktig möjlighet att driva en verksamhet bestående av för många små spannmålsanläggningar.

En gård är för de flesta av läsarna den ultimata tillgången. Men på gården där inte nästa generation vill ta över är situationen inte självklar. Skall gården då drivas fram till 65-årsdagen, eller ännu längre? Eller kan det gå att hitta andra former för driften av gården där andra människor kommer in i driften? Eller ska man kanske sälja tidigt och göra något annat med de resurser som faktiskt finns tillgängliga. Om de svåra besluten tas i tid kan båda generationerna gå som vinnare ur situationen. Om inga beslut tas är risken stor att gården förr eller senare förvandlas till en börda för flera generationer.

Påfallande många gårdar har ett uppvärmningssystem som bara en person i hela världen kan hantera. Det kan vara en bra strategi att fundera över hur det går att göra investeringen mindre sårbar. På maskiner sitter ibland en dekal med ett telefonnummer att ringa om maskinen inte fungerar. Om det telefonnumret ofta är ditt eget kan det vara klokt at tänka ett varv till. Vilket telefonnummer skall någon ringa när du vill ha semester, vara ledig, blir sjuk, bli gammal, eller i värsta fall inte bli äldre? Annars är risken hög att tillgången blir en börda som gör att du aldrig kan lämna gården.

Några råd för att undvika att guld blir till sand:

  • Blicka framåt och acceptera förändringar. Både teknik och politik såväl som människor förändras.
  • Blunda inte för svåra frågor eller fakta. Exempelvis som att vi alla ska dö eller att du kanske inte alls vill ägna ditt liv åt att odla höstvete.
  • Undvik investeringar som gör att du inte kan tillåta dig att lämna gården.
  • Felaktiga beslut är bättre än inga beslut.
     

 

Erik Jacobsson

Artikeln publicerades måndag den 02 december 2019

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste