En bransch på väg mot ett jämlikare generationsskifte 

Krönika: Svensk Fågel höll nyss i ett branschmöte där vi samlade alla verksamma företrädare för hela värdekedjan. Vi täckte in foderföretag, kläckerier, lantbrukare och slakteriföreträdare. På våra möten lyfts branschövergripande frågor som kan handla om allt ifrån mögelgifter i spannmålet till veterinära frågor, djurvälfärdsfrågor och marknadsfrågor. Här tar alla tillsammans del av värdekedjans utmaningar. 

Det som är ett problem i ena ledet påverkar ofta, på ett eller annat sätt, nästa led. Och det som inte är ett problem hos den ena kan lätt drabbas av det någon annan gång. Tillsammans lär vi oss av varandras misstag. 

En ny deltagare uttryckte sin förvåning över att det är så mycket tjejer i branschen, vilket jag själv inte noterat då jag sällan besöker andra branschers möten. Hos oss tar nu fler döttrar över föräldrarnas lantbruksföretag. Fler kvinnor tar även över ansvaret som rör djurskötsel och de övergripande frågorna för kycklinguppfödningen på gårdarna. Vi ser även fler tjejer på företagen, som rådgivare, fodersäljare eller produktionschef. Den kvinnliga närvaron har ännu inte slagit igenom på ledningsnivå, men med ett så fantastiskt underlag med sådana duktiga förmågor så kan det inte vara annat än en tidsfråga.

”Tjejköttet”, som blev Språkrådets nya ord för kyckling 2006, är därför helt rätt i tiden och dags att ta på allvar. Utmaningen för branschen är nu att lyckas behålla de duktiga förmågorna. Den senaste tiden ser vi en allt mer aggressivare djurrättsaktivism där intrång sker på gårdar och även in till djuren. Utöver den rädsla och otrygghet som lantbrukare och dess personal känner så finns det även en frustration över att samhället har en sådan hög acceptansnivå för denna typ av brott. Om djuren skulle bli smittade av salmonella, eller att man släpper in campylobacter eller fjäderfäsjukdom i stallarna, så drabbas lantbrukaren och dennes familj av höga intäktsförluster utöver att djuren går till spillo. Förövaren på sin höjd får betala någon tusenlapp i böter för intrånget. Är det hållbart för den gröna näringen? Ska vi kunna fortsätta ha en produktion baserat på familjegårdar, och inte förlägga den svenska livsmedelsproduktionen till andra länder långt bort, där det inte finns motsvarande kontroll och transparens så måste politikerna komma till skott. Hur länge orkar lantbrukarna oroas, nya som gamla, män som kvinnor, i sina hem för att några fåtal ligister får härja runt? Och hur kan vi med den pressen fortsätta att locka över duktiga, kompetenta, lösningsorienterade personer till vår bransch?

Fake news verkar inte bara twittras på andra sidan Atlanten. Djurrättsorganisationer verkar ha en tendens att klä sig i gåsdräkten - ingen fakta fastnar och gamla myter fortsätter att användas som argument för att samla in pengar. Det är sorgligt då det dels triggar aggressiva aktivister, dels går det så mycket energi som istället kunde användas till att ägna tiden där problem verkligen förekommer. 

Ibland behöver man ta sig utanför sin bubbla. Vi har vid några tillfällen medverkat vid olika mässor och matevenemang och inser vilken uppskattning det finns kring den mat som våra medlemmar levererar. Det är gott, det är nyttigt och det är fantastiskt när konsumenten ges möjlighet att få prata direkt med bonden. Detta ger energi men också en signal till våra konsumenter om möjligheten att kunna ha den direkta dialogen med lantbrukaren, utan att djurrättsaktivister saboterar med sina kampanjer. Här måste rättssamhället markera tydligt att i även i den fria opinionsbildningen så finns det regler att förhålla sig till. Låt oss inte importera debattklimatet med fake news från andra sidan Atlanten! 
 

 

Maria Donis

Artikeln publicerades tisdag den 10 december 2019

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste