Historik

Det första numret av tidningen kom ut den 6 oktober 1962. Tidningen gavs namnet  Jordbrukarens Annonsblad, och trycktes i högtryckspress på Tryckcentralen i Örebro. Den första tidningen bestod av 8 sidor annonser, annonspriset var 65 öre spalt/mm, första och sista sidan kostade 75 öre spalt/mm. Tidningen delades ut till samtliga jordbrukare i Örebro, Västmanland, Södermanland och Östergötland. Initiativtagare till denna tidning var Stig Sjösten, som tillsammans med sin dåvarande kompanjon Sigurd Fallgren kontaktade lantbruksföretag som kunde ha intresse av att nå jordbrukare i denna region. Redan i det första numret bytte man ut åte rförsäljarnas namn länsvis i leverantörsannonserna (regional splitrun eller namnbyten som vi kallar det idag).

 

Här är några milstoplar i tidningens historia:Nummer 1

1962 Första numret kommer ut 6 oktober 

1963 Jordbrukarens Annonsblad byter namn till Jordbruksaktuellt

1972 Heltäckning av tryckupplagan till Sveriges alla jordbruk, ca. 190 000 ex.

1975 Byte av tryckeri. Nerikes Allehanda kunde erbjuda offsettryck med 4- färgsmöjligheter.

1990 Vi började tillverka annonserna själva på dator.

1997 Premiär för Jordbruksaktuellt på "nätet". Priser, utgivningsplan m.m samt alla beg. annonser i tidningen läggs ut på internet.

2000 Premiär för Maskinmarknaden. En sökmotor för begagnade jordbruks, skogs- och entreprenad maskiner på Jordbruksaktuellts hemsida: www.ja.se

2001 Premiär för egen redaktionell text. Från att ha varit en ren annonstidning blir Jordbruksaktuellt en fullödig tidning.

2003 I augusti säljer grundarens son Peter Sjösten företaget till Agriprim AB som ägs av Stefan Ljungdahl.

2004 I januari ändras tidningens förstasida till att domineras av redaktionellt material. 

2005 På hösten inleder danska MaskinBladet och Jordbruksaktuellt ett nära samarbete.

Senaste

Jordbruk är mer än förenklade val

Vi producerar ägg hemma på gården. Vi har 14 höns. Eller, det är inte riktigt sant, för ganska många av dem är ju tuppar. Och fyra av dem är faktiskt ankor om man nu skall vara lite petig. Ankor är som höns men värper lite sämre, och äter lite mer. Det känns fantastiskt bra att gå ut och plocka egna ägg till frukost. Eller att föda upp dem på matrester. Jag tror att våra höns har det ganska bra. Men efter några år som äggproducent kan jag också se några svagheter med den småskaliga produktionsinriktningen vi valt.

Kommentera